Och det här blev ju inte alls som förväntat. Som om det någonsin blir så. Ända ut..
Nej, inte alls som det var tänkt. Som det var tänkt, utav mig. Och jag vet inte alls var jag ska göra av'et. Hur jag ska ta mig över eller runt.
We dream about heaven
och begränsar tanken. Klistrar in den i en box och.....
Och??
Vi börjar fundera på dubbla boenden. Dessutom. Eller börjar och börjar, vi när väl tanken ouphörligen men jag har börjat accelera, bli manisk och bara tänka en tanke. Fast det var innan nu.
Jag vill hem. Jag vill hem. Jag längtar hem! Sitter i ett dockhus med benen långt utanför. I väskan ligger en liten flaska med brygd och texten drick mig. Men jag krymper inte av den, tack och lov. Nä, jag blir bara än större så jag kan ta sjumilasteg hem. Räknar dar, en dag kvar. En till förvirrad dag och sedan hem.
Till älsklingen. Till sängen. Till lugnet. Till näringen. Till älsklingen, till älsklingen. Till hans fina ögon. Fan, bli natt!
Och allt är en övning. Oavbrutet, är det så.
3 kommentarer:
oj, vad är det som händer C?
Oh! Det var "bara" tillbaka till universitetet och en adhdhjärna som brakade loss och inte kunde bedöma hindret och hur att ta sig runt eller över. Det blev error och mörker. Bearbetar ännu men vet vart jag ska ta vägen med det. Sedan blev det bättre! Nu är det bra. :D
/Rosenklon
åh! adhd-hjärna som släppt loss.
Det låter bra, allt verkar fint. PUSS! puss! på er, vännerna
Skicka en kommentar