Lyssnar till Skeeter Davis och all hennes hjärta och smärta. På gränsen till komiskt men jag gillar det. Jag blir så bubblande glad av musiken som är en skööön kontrast till det majestätiskt vackra November utanför.
Den första snön ligger ännu kvar - och jag är sprudlande glad likt en skolflicka över detta faktum. Jag vet inte att jag har upplevt det tidigare, att den första snön ligger kvar vill säga. Den var på väg att töa bort men lååångt innan sista sekunden övergick dropparna till stora och perfekta snöflingor. Det måste vara den finaste November någonsin. Jag blir alldeles gråtig. Det är som att leva innanför en lortig glasbubbla. Det blygråblå ljuset, solskenet som silas in, höstlöv och tät dimma. Lovely!
Agent Cooper poängterar vikten av att varje dag, någon gång under dagen, unna sig en present. För honom och Harry S Truman innebär det att de där och då tar sig en perfekt kopp kaffe på RR Café, för mig innebär det en förmiddag off. Vilken blir din present?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar