Och jag är med i en artikel i tidningen idag. Jag och goda vänner, som pratar om skogen och eventuell rädsla för den. Vi är inte rädda, sa vi, vi vill hellre springa ut i den om natten och yla ikapp med vargarna till månen, såna är vi. Så då fick det bli lite annorlunda vinkling på den, artikeln. Men jag har inte läst den än och ingenstans finns den att länka på hemsidan. Fan, jag som hade tänkt... Jag är nyfiken. Så mycket jag inte sa men som jag kunde ha sagt, till exempel.
Jäkla unge!!! Sa terapeuten till mig imorse. Jäkla unge att bränna på, gasa på, i uppförsbackar och utförsbackar. Sitt ner och sitt still!!!! Försök tänka lite så. Haha, jaa, det är ju det här med att landa. Landa, nå mark, sätta ner fötterna på jorden. Jag är så tacksam för att jag har henne. Att om jag inte öppnar upp själv och förstår, lättar på trycket, så finns hon där och berättar. "Don't cut the hair, cut the crap" skriver Rosie Björkman. Precis så, det är bättre än vilken helrenovering som helst hos frissan. Fast det börjar verkligen bli dags för det med. Jag vill göra det själv när jag kommer dit, ta saxen och kapa i stora tjok. Se det gamla skinnet falla till marken. Livlöst. Om jag kapar vid öronen så är allt kvarvarande hår från återfödelsen och framåt. Finns något skönt och lugnande i det. Mitt hår har växt rekordfort. Strax innan midsommar kunde jag inte sätta upp det, nu hänger det långt ner på ryggen. Seriöst, vad tar du för tillskott? frågar man mig. Ingenting, jag har bara ett helt livs växtkraft att ta igen. Så är det konstigt egentligen att det växer?
Vi har en miniturné i slutet av veckan. Och jag ska köra. Jag ska sjunga i mikrofon! Sist jag framträdde så måste vara för tjugo år sedan. Tjugo! Vad hände? Som om jag inte undrat nog över det. Det föll sig bara så naturligt när vi repade igår, att jag sjöng med. Utan att reflektera. Det bara kom. Och sedan. Ingen mer förutom de som ska. Hjärtat som säger efteråt att vi kan dela mick. Jag förstod inte. Ja, köra så klart, svarade han. Jaha, du tänker så! Mmhmm. Inte tänka bara göra. Spelar ingen roll att det kommer låta falskt som bara den. Allt sådant är oväsentligt. I need it! Liksom att måla asstort - 1.70 cm i bredd, minst! Uttrycken är olika men effekten är den samma.
Man kan baka så otroligt mycket mer på ett helt ägg än genom att separera vitan från gulan. Så många fler möjligheter som öppnas upp. Så många fler recept att välja på. Likadant är det med oss själva. Vi kommer så mycket längre med att baxa in hela vår person i bilen än att bara ta med några sidor. Både skuggan och leendet. Så många fler utgångar att välja på. Skade är lekfull i vinter. Jag kan se det.
3 kommentarer:
baka baka kaka, jag saknar dig, kom ni snart hit och besök mig.
Och jag saknar dig! Åh, jag vill babbla och äta kaka. Nu är allt fokus på att få struktur och kontroll över pluggandet. Och sticka in kreativitet där det går. Ska jag vara ärlig längtar jag mer djup skog än stad men vem vet, det kanske blir Götet snabbare av än vad jag trott. ;)Haha! Vi får se.
men DU, jag har gått om skog här med, bor precis vid kanten av 7-mila skogen, visste du inte det?
Här kan vi paddla ut och sova utomhus, färdas mellan olika sjöar och uppleva naturens kraft, du får se.
Skicka en kommentar