Allt jag ville den där kvällen
var att tända ljusen
plocka fram sällskapsspelen, värmen och glädjen
slappna av i utrymmet mellan oss två
släppa fram fjärilar av min essens
sedan länge tillbakahållna
men allt sådant var jag oförmögen till
jag rev av mig kvällens galadress
stack hornen i den tjocka luften
och skar den mitt itu med mina övertoner till skrik
jag gömde talet och logiken i en kakburk
och förvandlades till en utspilld pöl av fil på golvet
ett par kapitel senare steg jag ut från hörnet
slickade mina sår rena från skam och skuld
och påbörjade återhämtningen
Höst är skördetid. Och jag blickar tillbaka och minns. Påminns om hur jag har vandrat framåt, neråt lika med uppåt i spiralen. Jag skördar och lägger i min korg. Jag lägger det i min korg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar