Med båda benen vilande i hemmet, med stjärten placerad på stenbumlingen och ögonen mot stjärnorna vandrar jag längs rökslingan ner till Gammelmor Jord. Bra så.
Imorgon fortsätter färden. Jag som ska ner till goda vänner på Näset. Jag är ung nog att vara deras dotter. Det är så fantastiskt vackert med vänner i olika åldrar. Och det är så jag knyter banden, med mina fina vänner nära och långt borta, till en vacker bukett av andligt slag. Jag sörjer inte det jag inte har gällande familj och släkt utan skapar mig det på egen hand. Öppnar sinnet och släpper in. Det konstnärliga uttrycket kommer stå i centrum, vi ska skapa tillsammans samt lyssna till och beskåda andras uttryck. Resa i sinnet och med foten. Värmland, Bagdad och Egypten i skön mix. Med andra vänner släpps Brasilien och Columbia in. Världen ligger wide open för den som vill.
Det är en intensiv period just nu med mycket händelser och intryck. Somligt borde tas itu med men som får stå tillbaka ännu ett tag. Och jag fortsätter att njuta utan dåligt samvete. Det börjar råda jämvikt mellan kritikern och supportern. Och trots allt det intensiva tar det inte ut mig fullkomligt, tvärtom, det göder mig inför vintern. Jag lyssnar till Ekorren och fyller förråden.
Nu ska jag hälsa på en vän i hans garage och sedan, när jag kommer hem, äta kanske det godaste jag vet - rödbetor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar