Jag har lyssnat på Depeche Mode sedan barndomen, de ÄR min barndom. Det finns vissa låtar som vägrar bli ett minne, som vägrar låta sig representera en speciell tid, ett speciellt minne, utan blir till eviga följeslagare. Sedan finns det ju givetvis de som ÄR minnen, kort och gott. Jag kommer bli sjukt jäkla ledsen om inte min eminente pojkvän lyckas fixa fribiljett till Arvikafestivalen genom sitt eget uppträdande. Som det ser ut nu är min sommarbudget noll så alla andra år han har levererat fin biljett gills inte, det är i år det gäller. Lite gäller det även för att kompensera att jag MEDVETET valde bort Björk för ett par år sedan. Missar jag DM kommer jag att inta dramatisk teaterpose, gråta krokodiltårar och falla till marken. Ja, jag kommer nog att dö. Faktiskt. I tell you.
http://www.youtube.com/watch?v=KZvGWINoW98
