I tidningen i morse stod det att läsa om en rättegång som nyligen har ägt rum. Gärningsmännen är två killar vid 20-strecket som har misshandlat en tredje kille ursinningslöst. När han har krupit ihop i fosterställning för att skydda ansiktet har de tagit bort hans armar för att enklare komma åt. När han sedan är som mest blodig och sönderslagen tar de kort på honom och om han inte gick med på det skulle han få mer stryk. Senare sprider de bilden på Lunarstorm där den misshandlade återfinner bilden. Tidningen uppger att gärningsmännen har sagt i rätten att de var kraftigt berusade och därmed varken kan säga fall de begått brottet eller inte.
Alltså fy fan. Vad har hänt med ansvarskänslan kan jag undra. Jag tycker det är var mans skyldighet att stå för sina handlingar, ageranden, åsikter, ord... Ibland får det konsekvenser, följder och påföljder men man tar ändå sitt ansvar. Ta tjuren vid hornen och stå för dina ord och det du har gjort, hur svårt kan det vara?! Uppenbarligen väldigt svårt om man betraktar de här killarna, politiker, styrelseledningar och hur många fler som helst. Vad signalerar det i samhället? Att det är okej att ljuga, att det är okej att undanhålla sanningen för att rädda sitt eget skinn, etc, etc. Men framför allt vad signalerar det till det egna jaget när sanningen undahålls?
