Crush Cul de Sac
Om igår hade varit för ett liv sedan
hade jag tidigt gått ut för en promenad.
Klätt mig i blommig manchesterskjorta,
jeans och palestinasjal.
Mött upp en kompis och gått ner till hamnen,
klättrat ner till stenarna vi alltid satt på,
blickat mot solen och rökt alldeles för mycket.
Jag hade tömt väskan i vattnet,
låtit allt flyta iväg med den milda strömmen.
Långt mycket senare,
efter att ha sjungit och nollställt
mig
och sett solen sjunka röd bortom fjärden,
hade vi rest oss.
Stela i benen prövat grusvägen och
flutit ihop med ungbjörkarna på gångstigen.
Jag hade tänt stearinljus när jag kom hem,
värmt te och ätit en smörgås.
Tittat på en film och längtat till igår.
Igår, idag, spelar egentligen ingen roll vilken dag
som avses.
Det är inte väsentligt.
Det väsentliga är att idag symboliserar friheten i att vara vuxen.
Inte ung, beroende och fast.
Beroende av sånt man är beroende av som ung -
föräldrar, vänner ...
Fast i andras rutiner, fast i allt vad man kan tänkas vara fast i...
Så igår drog jag ris. Drog träd. Drog. Slet.
Njöt.
Storartat.
Rensade. Frigjorde.
Inte nödvändigtvis enbart det yttre.
Förberedde för eldning.
Allt har sin tid.
Drack vin mitt på blanka dan.
För att jag kan.
För att jag bestämmer själv.
För att jag har skapat mitt eget liv -
och lever det så som jag vill.
Med mina rutiner.
med mina traditioner.
Och jag är jäkligt stolt över det.
Allt lagt med min hand.
Handmade och homemade...
Allt fanns där i hjärtat hos en femtonåring
men det tog tid att komma hit.
Jag har inte för avsikt att glömma det.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar