Crush Cul de Sac
What about the words?
Om meningarna. Berättelserna.
Som stockar sig på hög i halsen. Armen. Handen.
Vad är det med dem?
Med mig?
Det finns en känd liknelse.
Om att hålla vilda fåglar i handen.
Fast att den är tämligen uttjatad gillar jag den.
Håller du för hårt. Död.
Kupad hand. Ömhet.
Hur mest vatten i händerna?
Knuten näve - inte så mycket.
Kupad hand - pretty much.
Så frågan är kanske fel ställd.
Handlar inte alls om orden och berättelserna i sig.
Utan om sinnet bakom.
Vad är det med sinnet.
Som grumlar och skymmer likt ett sumptjärn.
Som skapar broms i flödet.
Flöde:
Fokus, förstånd, förundran
Lidelse, lust, lyssna, lära
Öppen
Disponerad
Eventualitet
Eller frågan är kanske fortfarande fel ställd.
Vad är det med det öppna, flödande sinnet?
Som är som ett pulserande Vänerhav -
med forslande Klarälv och transporterande Götälv.
Rädsla och oräddhet.
Tilltro och tillit.
Ett sinne med tilltro kör på kupade händer.
Ett sinne rädd att förlora, håller hårt. Likt ett litet barn.
Jag tror att oavsett vilket förhållningssätt man har till rädslan.
Syna eller springa.
Är källan den samma.
Man vill inte bli styrd.
Vill styra.
Kan själv.
Är så många gånger hästen,
när man tror tömmarna.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar