onsdag 18 november 2009

Vrede 1.

Ibland blir det bara så dumt. Att gå från lugn till explosion kan gå på en nanosekund för mig. Att stanna upp och räkna till tio kanske är vad jag borde göra. Det finns mycket jag borde göra men inte gör. Många gånger behöver jag inte räkna till tio, det räcker med de där andetagen. Men ibland, äh fan. Även den finaste och mest vindstilla sommardag kan sluta i brutalt åskväder.

Det är så löjligt att det inte är klokt. Egentligen borde man bara sätta sig ner och skratta åt det. Dra upp en cirkel, tända ett ljus, dricka varm choklad och skratta tills man kiknar. Fast det är svårt att släppa fram den sidan, visa fram och lägga ner - när man står inför ens motsvarighet. Kan jag tycka. Tycker jag.

Rädsla.

"Vi spar alla lögner till morgonen efter, och reser dom glas som föll under festen". Cornelis W
Det finns en poäng där.

3 kommentarer:

Korpvinge sa...

Yeah, sådär är jag också...försöker se varför det blir så, som du säger handlar det nog om rädsla.

Kram!

Rosenklo sa...

Ja, denna rädsla. Bort med den - borsta, borsta, borsta.

Rosenklo sa...

Ja, denna rädsla. Bort med den - borsta, borsta, borsta.