Appropå

Idag är jag kraftig i mitt månblod och jag känner av den molande värken. Inte den där kraftiga som nockar ner mig totalt utan just den där ständigt molande. Jag har aldrig varit ett fan av värktabletter men när det kommer till mensvärk har jag förr om åren fått utskrivna riktiga killers. När jag var yngre lärde mig mamma att vara hemma från skolan första dagen, för att kroppen behövde det. Och visst var det så men dessutom hade jag så ont att skolan inte var att tänka på. Mamma och pappa lärde mig att inte ha dåligt samvete över att jag var hemma, att det inte var någon annans business och att jag ständigt ska lyssna inåt och på kroppen istället för på andra. Lite lustigt att det var just de som så ihärdigt proklamerade budskapet.. Nåväl, att lyssna på kroppen vid tiden för mitt månblod har aldrig varit annat än en självklarhet just därför kändes det så märkligt att behöva de där tabletterna. Det enda som kunde få bort värken var att jag somnade och det kunde jag enbart med starka tabletter. Te på örter, värmeflaskor, massage etc. hjälpte inte så mycket men var mest skönt för välbefinnandet. Och trots att jag hade såna värkar och hade så kraftigt månblod blev det ändå aldrig någonting jag förknippade med negativt eller tråkigt. Jag lärde mig tidigt att se ljuspunkterna och fick även kunskaper och insikter om hur min kropp fungerar och varför. Jag lärde mig tyda mina egna tecken så att säga, och som jag är säker på att jag inte skulle förstå i samma utsträckning om jag inte hade fått de erfarenheterna som jag har fått. Det här är väl egentligen ingenting jag har pratat om med andra förutom mamma. Det har nog mest pågått i mitt inre. Och ju äldre jag har blivit desto enklare att se det härligt fina i det.

För 2-3 år sedan låg jag nockade hemma utan tabletter och A såg förfärad på. Jag visste via erfarenhet att jag skulle få hjälp i princip omgående om vi åkte till akuten men jag kände mig för dålig för att åka. Och då menar jag inklusive svimningar, yrsel, kräkningar, kallsvettningar, inte kunna gå utan krypa - you name it. Så, det var bara för A att klä på mig alla kläder och täcken och filtar etc som fanns, koka vatten, gå igenom mitt örtförråd och berätta sagor. Till slut somande jag där någon gång på morgonkvisten och när jag vaknade mådde jag bättre än vad jag någonsin har gjort efter tabletterna. Det var ett ganska enkelt val att inte hämta ut mer tabletter.

Nu försöker jag istället än mer bejaka vart jag befinner mig. Ibland känner jag inte av något och skulle kunna fungera som vanligt i min vardag andra gånger känns det betydligt mer. Numera tar jag bara Ipren om jag måste, typ är någon annanstans än hemma. Men annars är det bara mina egna örtblandningar som gäller. Och oftast är det lugnet och stillheten jag söker, som av sig självt. Jag gillar att stänga dörren kring mig och sitta med te eller varm choklad, inte göra någonting eller just det som jag känner för för stunden - som skriva, läsa... Det kan lika gärna handla om att dansa, träna, umgås men vad jag än känner för så lyssnar jag till det. Det blir mina lyxdagar i månaden. De dagar jag unnar mig det där extra, just för att jag kan. Och det går alltid att genomföra. Det gäller bara att vara kreativ och finna lösningarna som passar in i vardagen. Om inte berget kan komma till Mohammed får Mohammed komma till berget. Just så enkelt. Jag tror, inte bara när det gäller månblödningarna utan överhuvudtaget, att ju mer vi lyssnar till och befinner oss i nuet ju mer effektiva blir vi. Är vi fullt ut lediga blir vi fullt ut fokuserade på jobbet. Inte det här både och, det är det som är boven och stjäl energi.

Idag har jag just en sådan där introvert dag. Men jag är inte nedstämd för det, tvärtom. Jag käner mig sprudlande glad men på ett lågmält sätt. Jag har nyss druckit varm choklad och läst sådant jag tycker om. Jag ska strax packa för att åka upp till Dalarna under helgen. Under helgen kommer jag vara ute i skogen för fullt, vi ska baka pepparkakor, jag ska göra en krans och dessutom är det nymåne ute. Alltså fullt med saker som i sig skulle få mig i högvarv men jag väljer att visa det genom att bara sitta här, tyst, och bara vara kvinna.

Och det där jag skulle ha gjort idag får jag helt enkelt göra en annan dag. Det ordnar sig, det gör det alltid - om man vill.

Och för den som ännu inte besökt yoni.com säger jag bara, gör det. Finns så mycket kul och läsvärt på den sajten. Jag undrar om jag inte ska ta och baka ett par yonipepparkakor ändå. Fittor och snäckor om man så vill. Dekorera med silverkulor. Kanske inte något för adventsfikat med vännerna utan mer som en hyllning och för den egna fikastunden.