Ibland, rätt ofta, blir det inte som man har tänkt sig.
Bara att ställa om kompassen...
Inte så bara alla gånger och som sagt, långt ifrån alltid för mig.
Det gränslösa, svårt att veta var gränsen går.
Om jag nu skulle behöva veta det.
Jag rör mig i utkanterna.
I mitten.
Följer egna vägar.
Egna spår.
Var och en gör som den vill med det.
Snön yr.
En fullmåneresa i skogen känns långt borta.
Innan reser jag i landskapet.
Ser konsten.
Gör möten.
Inte alls efter planen
men jäkligt spontant och impulsivt.
A better match.
Det bor en poesi i allt det som inte skrivs.
Som inte visas
utan ligger dolt.
I natten. I dagen.
Inom och utom.
Shine on you crazy Diamond.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar