Valborgsmässoafton

Crush Cul de Sac

Cirklar och cirklar.

Cirklar igen.

Årshjulet vrider sig.

Sista April och Valborg.

Eldens makt.

Att bränna gammalt.

Att ge plats åt det nya.

Ingen vinter.

Ingen vår.

Rensning.

Och som jag brukar ha gammalt bråte att elda....

Madicken.

Hör för mig till.

Fast inte i år.

Det är inte en dag för orden

utan för manifestation.

***

In other words:

Today we celebrating The Walpurgis Night in Sweden. Bonfires symbolises to get rid of the old and make place for the new. Nowadays, spring instead of winter.

Nature calling





Visserligen modebilder

men jag gillar dem.

Och det finns en längtan till klipphyllor.

Till berghällar och mossbelupna stenar.

Till tät skog. Och gläntorna bland träden.

Till att ostört verka.

Och det finns ett berg som sjunger bakom min rygg.

Som sänder korpar ner.

Där den där platsen som sjungit återkommande i mina drömmar.

Visade sig vara belägen.

Där det finns lärdom att hämta för mig.

Förbereder...

Smörjde in min kropp, alla mina öppningar, hårbotten

med kokosfett.

Och tillsammans med det jag uttalde

och mönstren jag ritade.

Renande. Beskyddande.

Effektivt.

En bas jag kommer experimentera med.

Och det kliar i näsan.

I händerna.

Som vill lära sig mer och mer och mer.

Om växter. Om jord. Om kådor och hartser.

Allt eftersom.

Med tiden.

Expandera.

Unfortunately I don't remember where I found these pictures.

Please remind me if you know.

In other words:

I just love these photos. And with the air and landscape getting warmer I have a growing desire to practise outdoors.  I haven't been familiar with the surroundings for so many years but have some spots I get to know deeper and deeper. But struggle with feeling totally relaxed since there relatively common with others walking nearby.

Some days ago I experimented with cold-pressed coconut oil and found out it actually do have purifying and protective qualities. And I will go on working and experimenting with it in the near future.

För dig naken

Lars Lerin

Igårkväll

när regnet rev, när vinden rev.

Vandrade vi iväg på Folkets Bio.

Såg Sara Broos film För dig naken.

Hennes långfilmsdebut, dokumentären om Lars Lerin och kärleken.

Otroligt varm, vacker...och naken...

Det är så otroligt roligt för Sara att den blivit så uppmärksammad.

Jag kan inte alls förstå kritiken.

Vissa menar att det handlar så lite om hans målande

men det är ju kärleken det handlar om.

Om att våga satsa.

Och hur svårt det kan vara.

Jag tror det blir Guldbagge för bästa dokumentär.

men så är jag inte heller helt opartisk.

Jag känner att jag har en mission .

Se till att så många som möjligt ser den.

Se den!

***

In other words:

Sara Broos, filmmaker and daughter to the famous artists Karin and Marc Broos, has filmed her godfather, famous artist Lars Lerin, in his searchery for real love. För dig naken is a warm, beautiful documentary I highly recommend you to see. It really capture the difficulty with relationships, the art of expose your heart and soul without getting hurt. Can you really? And when you have a long hurtful history behind, but are willing to try.. Do see it if you get an opportunity.

Bo Christian Larsson

Waiting for the ship to come in.

Och jag rör mig på de stormiga haven under tiden.

Fast det kanske inte är så stormigt,

mest tät dimma.

En tät vaggande omslutande.

Det ligger så naturligt i mig att sticka av.

Och jag väntar på att nå hamn.

Vet att det inte gör sig av sig själv.

Nothing does.

Hårt arbete, disciplin.

Det är det som är det romantiska.

Med livet. Med konstnärsskapet. Med att uppfylla drömmar och mål.

En vilja.

Skapa utifrån premisser.

Någon från förr knackar på dörren.

Men jag öppnar inte.

Nej, jag öppnar inte.

Det är jag som styr nu.

*

Bo Christian Larsson

Bo Christian Larsson, en av Sveriges största utländska konstnärer.

Från Värmland, bosatt i Berlin.

Grymt produktiv.

In other words:

I have a hard time finding my focus. It seems so easy falling into old patterns that is no longer a part of my life but I won't. Some days are just so much trickier than others. Discipline, hard work, focus and motivation. And when the motivation isn't there from the beginning -  "fake it 'til you make it". That's what it's all about. Most of the time it's about will and soemtimes that's the scariest part.

When the ship comes in

Brown Dress With White Dots

Det finns en röst, en längtan, som kallar.

Som drar i viskningstrådarna

och gör mig uppmärksam.

Något vill utövas. Praktiseras.

Och det var alldeles för längesedan

som ljusen brann längre.

Jag befinner mig i fel fas,

suktar avtagande istället för tilltagande .

Och det är som om mitt skepp har styrt in i

en hamn den känner väl.

Lanternorna tänds.

Förbereder.

Utanför smäller bildörrar.

Och på skrivbordet väntar pappren, pennor

och ett arbete som brunnit länge.

Frön av analyser planteras.

Och det finns ingen annastans jag kan vända mig

en dag som den här än till eremitgrottan.

Det finns inga ord utåt,

jag vänder dem inåt

bär dem som en ljuslykta under dagen.

*

In other words:
I'm not that good, express myself in english but have decided to give it a try because many of you who stop by here are from other countries. I'm so glad you all have found your way here to my place and think it's worth reading even though I've, so far, wrote it only in swedish. I hope some of it will make sense to you. And hopefully I'll be better with time.
Most of the posts I wright are poetic expressions about my thoughts round my life: weekdays, university studies, creative expressions, witchcraft practises and a little bit of living with adhd. Almost every post is about my love for travelling - in various ways. And I like to add some pictures I self get a lot of inspiration from. I think I'm fond of all that hippie, gypsy style. It spokes directly to my wild heart. My intention is that everyone who make his way here will get some inspiration, poetry, magic and some colors for the rest of the day.
Today is one of those days that I want to take the day off. Do some painting and concentrate on my witchcraft. Of course I can't but I will find my way doing all that I have to do in some way. And isn't it all about that? Mix all that you love with that you have to do, and to make it work is the real magic.

Grön gröt

Källa J.fine

Jag har helt snöat in på gröt.

Och den här skulle kunna vara den godaste någonsin.

Jag fann receptet hos J.fine för ett par veckor sedan och har ätit den till kvällsmat ett par gånger.

Sååå god! Såå mättande!

* Grönt groddat bovete

* Kallpressad kokosolja (jag har även testat med linfröolja)

* Grönt äpple

* Avokado

* Mullbär (eller något annat)

* Valnötter

* Råa kakaonibs

* Bananskivor

In other words:

I found this green gloop at J.fine a couple of weeks ago. Mix sprouted buckwheat (?), a green apple, cold-pressed coconut oil, avocado, mullberries, walnuts, raw cacaonibs and banana slices in a bowl. Delicious!

Black & White

Unknown

Black and white.

Life. Death.

And in between.

Det heliga mellanrummet.

Det som sker mellan här.

Och här.

Vad vi ser och inte ser.

Hör och uppfattar.

Allt eller inget.

Men det är i utkanterna jag rör mig.

Längs gärsgårdar jag nosar.

Längs staketen,

dikena

och strandkanterna.

Rör mig in och ut och fram och tillbaka.

Repar, börjar om.

Fortsätter.

Har en tråd.

Har flera.

Tappar och återupptar.

Ligger inte i mig att inte knyta samman.

En hand död och en hand levande.

Kyrkogårdsmull och fläderblom.

Vad lever och vad är dött?

Kan vara så svårt att se skillnaden?

Att uppfatta den.

"Are you born yet?

And are you alive?"

Crush Cul de Sac

A traveling heart

Oupphörligt tycks jag skriva om det.

Tänka på det.

Leva i det.

Med ett liv fyllt av resor och vägar.

Lyx för mig är inte femstjärninga hotellkomplex

utan att utifrån förutsättningar som råder

uppleva maximalt.

Att vandra, springa, cykla, åka

längs tidigare ej besökta vägar i hemkommunen

är för mig en lika betydande resa

som någon annan.

Det är med mig från början,

jag ska visst aldrig ha kunnat sova i barnvagnen.

Så fort jag kunde ställa mig på knä kunde jag inte ligga ner

utan stod på knä, skulle se.

Jag kröp när jag var 3 månader så det dröjde inte så värst länge.

Innan jag slutade.

Vara still.

Världen är alltid vibrerande.

Skimrande.

Så oerhört lockande.

Man har frågat mig var jag vill bo.

Frågan är fel ställd.

Omöjlig att besvara då jag ser hela världen som mitt hem.

För mig handlar det om att ha ett nav.

Har jag ett nav finns det ingen hejd

hur långt mina ekrar sträcker sig.

Tentaklerna.

Kanske är jag inte alltid så realistisk

men ser det samtidigt som en styrka.

Ingenting är omöjligt.

Det gränslösa

existerar

i det gränsdragna.

Och är det egentligen inte det hela livet handlar om?

Oavsett vem man är.

Att hitta egna vägar.

Att bära sitt hem, aka trygghet, med sig.

Oavsett.

Och det är väl samtidigt det som är det svåra.

Och bör väl samtidigt vara det ultimata sometimes.

Att inte känna hot, rädsla...

Kan också bli ett hot.

*

Just nu.

Vet jag inte riktigt var jag befinner mig.

Vilken mark jag vandrar.

Vilken karta.

Vilket hav.

Som är.

Det ryms i min värld.

Att förvirras och förirras.

Att avvika.

Det är bara att styra in i igen.

In på vägen.

På den inslagna kursen.

Reser man länga breda vägar.

Får man inte uppleva allt det andra.

Det syns inte.

Ryms inte.

Måndag förmiddag.

Och veckans kurs plockas ut.

Än är det inte vägarna

utan andra slags resor.

*

Wanderlust

I am leaving this harbour

Giving urban a farewell

Its habitants seem to keen on God

I cannot stomach their rights and wrongs

I have lost my origin

And I don't want to find it again

Whether sailing into nature's laws

And be held by ocean's paws

Wanderlust! relentlessly craving

Wanderlust! peel off the layers

Until we get to the core

Did I imagine it would be like this?

Was it something like this I wished for?

Or will I want more?

Lust for comfort

Suffocates the soul

Relentless restlessness

Liberates me (sets me free)

I feel at home

Whenever the unknown surrounds me

I receive its embrace

Aboard my floating house

Wanderlust! relentlessly craving

Wanderlust! peel off the layers

Until we get to the core

Did I imagine it would be like this?

Was it something like this I wished for?

Or will I want more?

Wanderlust! from island to island
Wanderlust! united in movement

Wonderful! I'm joined with you

Wanderlust

Wanderlust

Can you spot a pattern?

Relentlessly restless

Restless relentlessly

Restless relentlessly

Restless relentlessly

Restless relentlessly

Can you spot a pattern?

Can you?

Restless relentlessly

Wanderlust, Volta - Björk

Okänd källa samt Brown Dress with white Dots - sista bilden.

Well I used to know someone fair she had orange ribbons in her hair

Well I used to know someone fair

She had orange ribbons in her hair

She was such a trip

She was hardly there

But I loved her

Just the same.

Orange County Suite ur Wilderness - Jim Morrison

Bildkällorna är mestadels bortglömda men antagligen

Brown Dress With White Dots, Spell, Spell and the Gypsy, Born to be wild, Earth Age

Värksamhet

Blogger har nytt utseende och jag är inte riktigt med på allt det nya. Hey, att jag hittade fram till att skapa ett nytt inlägg - är en bedrift i sig. Lär mig nog allt eftersom...

Jag ligger i vår cirkusvagn, aka det röda tältet emellanåt, aka vårt sovrum. Bäddat ner mig bland kuddar med te och laptop. Smälter intryck och information, kurerar huvudvärk med games of thones. Är old fashioned och följer svt... Är bara så överväldigad..vad gjorde jag innan den här serien?? Hade jag ett liv? Vem var jag? Kanske blandar jag ihop det? Vem var jag innan den här spänningsvärken. För hell yeah vad den får mig att känna att jag lever.

Tårtan

Den här performancekonsten väcker visst för tillfället en enorm debatt. Av olika anledningar. Men tydligen inte för det Makode Linde så mitt i prick sätter fingret på. Anses grotesk etc. Personligen anser jag den vara genial. Just GENIAL! Lysande! Så himla mitt i prick och briljant.

För är det inte just det här vi gör i västvärlden, och så har gjort ett par århundranden, profiterat på övriga delar av världen. Kolonier, affärer, import och export, sopdumpning.. Listan kan göras lång. Har vi inte länge bokstavligt talat gjort just det här - roffat åt oss en bit av kakan, av den svarta kvinnan, av Moder Jord? Könsstympat henne.Att Linde iscensätter det på det här sättet, i det här sammanhanget är klockrent.

Och borde verkligen lyfta problematiken till en annan nivå. För helt ärligt, hur gott kan den här tårtbiten egentligen smaka? Borde den  inte ge en fadd och besk eftersmak? Som dröjer sig kvar längre än tänkt med en tårtbit. Eller är det snarare vad jag hoppas på att den ska göra? För en neger att visa upp i festliga sammanhang har vi väl ändå kommit förbi i dagens samhälles utveckling. Eller?

Briljanta Lisa Magnusson bloggar lika skarpt som vanligt. Läs hennes inlägg om tårtan här.

Vad man vill och vad man förmår. Och om blindhet



Så mycket lort som följer med fria barfotafötter. Så mycket stelnat jox bland guldklimpar. Så mycket man inte vill ha med men som följer i nätet. Okontrollerbart kan tyckas. Kan upplevas. Det går sin egen väg. Följer egna naturlagar.
Det gör det ju inte. Gör aldrig. Vem kan stoppa om inte en själv?
Om man förmår.
Om man nu vill.
Jag läser om Jim Morrisons liv. Bok efter bok. Poesisamling efter poesisamling. Lyssnar. Ser. Mitt examensarbete i litteraturvetenskap handlar föga överraskande om honom. Delvis. Och det är det här jag för tillfället hanterar i mina tankar. Så mycket lort som följer med en hyperproducerande, hyperaktiv, hyperkreativ ung kille (eller tjej) full av liv. Det andra sidan av myntet. The dark side of the moon. Om the dark side of the moon nu är så dark... Är lortet en förutsättning för det kreativa? Kanske delvis. Och vad är egentligen lortet? Är det missbruket eller det som det försöker täcka? Fanns förresten läckaget innan eller är det en effekt av? Och hur skulle skapandet ha sett ut utan allt det? Eller hur skulle det se ut åratal senare? Så många funderingar. Är de ens... vad heter det...äh, jag hittar inte ordet. Relevant!

Så tänker jag.
Vidare.
Hänger det verkligen på personens eget ansvar, allt det som rullar på i de här baletterna? Är det inte vår skyldighet, att sträcka fram en hand när någon i vår närhet, någon vi tycker om - faller. Ingen kan rädda någon som inte vill bli räddad och ibland är det svårt att se när man gör för mycket, medberoende. Allt det där är så självklart (eller är det verkligen det) när det kommer till vänner, familj. Men när det handlar om en offentlig person, en superstjärna och levande myt, då är det inte så självklart längre att det är ett läkande det handlar om. Skandaler säljer, så är det ju, som bekant.

Inget av det här är ju speciellt nytt. Tvärtom. Det är väl sånt vi alla tänker. Konstaterar. Men det är ändå jävligt intressant.

Vad var det nu Thåström sjöng - "är det verkligen fred vi vill ha, är vi verkligen säkra på det?"

När tystnade våra röster? Eller har vi ens höjt dem? Någonsin.

Hidden



Jim x 2

I am troubled

Immeasurably

By your eyes

I am struck

By the feather

of your soft

Reply

The sound of glass

Speaks quick

Disdain

And conceals

What your eyes fight

To explain

*

An angel runs

Thru the sudden light

Thru the room

A ghost precedes us

A shadow follows us

And each time we stop

We fall

Ur Wilderness, Jim Morrison

First thing you see

Awake

Shake dreams from your hair

My pretty child, my sweet one.

Choose the day and choose the sign of your day

The day's divinity

First thing you see

/Jim Morrison

Fönsterruta mot världen.

Så mycket som inte ryms.

Var, när, på vilket vis och hur.

Besvarar jag inte.

Fritt att tolka.

Fritt att översätta till sig själv.

Så mycket som inte ryms.

Och jag menar inte att det behöver göra det.

Eller gör jag?

Hur jag menar vet bara jag.

Allt annat tolkningar.

Och tolkar man inte alltid sig själv - när man ger sig på en tolkning?

Det diffusa.

Det utan skärpa och fokus.

Abstrakt kanske.

Det du inte ser -

ryms inte.

Existerar aldrig i din värld.

Vi vet utan att behöva se, att det ändå lever och verkar.

På sitt sätt.

Ibland finner vi spår av detta annat.

Fragment. Avlagringar. Lort. Skatter. Fynd. Och kyrkogårdar.

Gravrösen. Igenvuxna vägar och raserade hus och ruiner.

En del stannar inte. Ser inte.

Andra uppehåller sig för länge.

Andra är vandrerskor. Stigfinnare.

Rör sig mellan världarna.

In och ut. Väver sitt eget nät.

Genom att sticka ner nålen i andra vävar.

Eremiten, hon den nionde, känner till förhållandena.

Idag. Som en sten i gyttjan.

Fast det kanske inte är så dumt ändå.

Lerans närande och vårdande egenskaper.

Kom Jord.

Kom Vatten.

Kom sluka mig hel...

***

När regnet kysser mossa på träden

Zen & the Art of Poetry

From At the Edge of the Body

Letting the mind go,

letting the pen, the breath,

the movement of images in & out

of the mouth

go calm, go rhythmic

as the rise & fall of waves,

as one sits in the lotus position

over the world,

holding the pen so lightly

that it scarcely stains the page,

holding the breath

in the glowing cage of the ribs,

until the heart

is only a living lantern

fueled by breath,

& the pen writes

what the heart wills

& the whole world goes out,

goes black,

but for the hard, clear stars

below.

© Erica Mann Jong