Återkommande behöver jag ner i graven, ner i Dödsriket. Sluta ögonen och pulsera ikapp med den fuktiga myllan. Vila med maskar, med natten. Fjälla av gammal hud och skorv som en rejält intensiv kroppsskrubb, minus oljor, minus fruktdofter. Ömsa skinn likt Huggormen, Skallerormen, Anacondan. Fjärilstransformationen upphör aldrig, det är en spiral, ett livshjul där stadierna återkommer. Det är en karusell. Inte bara en gång vandrar jag ner, flera. Färgerna gör mörkret. Mörkret gör färgerna. Andetag.
För att förändra på det här planet, i människovärlden, kan det behöva göras resor uppåt och nedåt längs Världsträdet. Sticka egna vävar. Skapa egna plädar, det är vad vi gör. Vi som reser, vi som väljer position ombord på skeppet. Andetagen. Är överallt.
Ett bord som ska findukas, tulpaner som ska ned i vas. När bygden somnar bjuder jag in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar