Jag såg på en film med en vän igår. Eat, pray and love efter boken med samma namn. Jag fick den efter en annan vän för något år sedan. Hade inte så höga förväntningar men jag gillade den liksom jag inte hade höga förväntningar på filmen men jag gillade även den. From crappy to happy, hette en självhjälpsbok som flimrade förbi någon sekund. Det var nog den största behållningen och det jag tar med mig. För är det inte vad allt det här (läs livet) handlar om. Iofs kanske inte precis allting är crap från början och för alla men strävan och viljan efter att nå framåt, utvecklas, fördjupas... är oljan i kugghjulet.
Det finns mycket och många som förr varit inslag i mitt liv som inte längre är det. Kanske inte heller det något ovanligt utan tvärtom, väldigt vanligt förekommande.. En del av det saknar jag, en del av dem saknar jag. Somligt trodde jag inte fyllde någon större funktion, det - de - bara fanns där, fest efter fest, år efter år, med sköna skratt eller heta blickar, ibland med både och och lite mer. Andra fanns där nära, med kanelte och höga klackar, med öron, öron och hjärta och sånt jag alltid trodde skulle vara där. Mycket har jag medvetet ändrat på, annat har jag också ändrat på men snarare genom att inte göra aktiva val. Ingen annan än mig själv har gjort valen. Ibland klipper man för mycket i strävan efter att flyga fritt, det hör liksom bara till. En del av sånt växer ut igen, av sig självt, annat behöver näring och ytterligare annat lämnar bara plats åt nytt och fräscht. From crappy to happy.
I samtal med filmvännen plus annan vän berör vi sådant som personliga gränser och grad av anpassning, hur det samverkar och ibland inte alls. Faktiskt riktigt intressant hur det ena inverkar på det andra. Hur att landa i egen harmoni kan göra andra ledsna. Jag läste The Invitation för ett tag sedan - är man beredd att såra andra för att utvecklas. Ibland är rumpan alltid bak, hur gärna man än vill få fatt i den. From crappy to happy - strävan framåt, innåt...
Jag behöver bli bättre på att ta för mig, att markandsföra mig själv och sätta mig själv i strålkastarljuset för att kunna ta chanser, bli erbjuden chanser. From crappy to happy. Upplever och lever. Landar i insikter och förändrar. Fjällar hud innan den ens hunnit sätta sig på kroppen. Skrubbar hårdare men försöker göra det mjukare på samma gång.
Det känns som efter en riktig portömning. Som efter ett avslut. Som något som berördes där det skulle beröras.
From crappy to ... kanske inte happy, fullt ut, än men tom, from crappy to tom. En tom korg är en bra utgångspunkt för att samla in ånyo. En tom korg är bra för en skogspromenad.
Är du med på vad jag pratar om?
Ömma magmuskler och jeans som glömdes kvar hemma. Kläder jag inte ville visa mig i flera dagar i rad är det som gäller. I-landsproblem så det förslår. Så att det blir på gränsen...till viktigt öht. Ömma överarmar och ett sköte som trånat för länge. Lår som ska trimmas och ett hår som växer, böljar. Ytterligare en meter för var dag. Ja, allt är relativt. Det finns många behov. Långbad och långpluggande är två.
Är du med på vad jag pratar om?
* Jag läser fortsättningen på The Invitation btw. The Dance...
* Saknar du mig? Så sakna mig.
* Älskar du mig? Så älska mig.
Andetag, pulsslag. Livshjulet som snurrar. Rörelsen. Rörelsen...
Lukten av blöta ciggfimpar, som inte alls finns där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar