Tillbaka efter en påskhelg med påskägg innehållandes alla samlarkorten från Twin Peaks och ekologiska valnöttskärnor, Easter Parade, skönstunder i solen, närkontakt med strömstaren och utgång. En bra helg! En intensiv vecka väntar och jag tänker balansera upp det genom att vara ute mycket i naturen, hela veckan i allmänhet men till helgen och Segerstad i synnerhet. Långt ifrån färdig med baschakrat. Inte färdig likhetstecken forever and ever dock...
Tjocka katter går på upptäcksfärd. Smyger uppmärksamma fram, helt och hållet upptagna av sin egen värld. Det finns mycket att iakta. Så mycket att rörelsen nästan helt uteblir. Om man inte passar sig lär man sig inte ett dugg. De är duktiga lärare, katterna.
Jag har en stark inre värld. En stor en som växer sig större och större. Varför jag har den finner jag inte intressant det känns viktigare att röra sig i den. Det är mitt vilocenter, mitt lyxspa, min oas, min kraftkälla, min skog, min kittel, min kreativitet. Min natur. Det är den som sprider glitter och stjärnstoff på den rostiga och röda volvon utanför grannhuset, som sprider ballonger och bakverk i den gråa vardagen, som gör varje kväll till en fest hos hattmakaren och varje bad till ett saltstänk i söderhavet. Ibland är det bara så svårt att vrida om nyckeln, att få upp den tunga trädörren och kliva in på andra sidan. Men det är bara att göra det. Det orangegula tåget står ångande vid perrongen och väntar. Det är bara att kliva ombord så fixar loket resten. För som sagt, om man inte passar sig lär man sig inte ett dugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar