Hon kom av sig, Våren, stannade upp och andades ut. Hon satte sig ner på en snirlig bänk i skogen, lät fåglarna landa på hennes huvud och sade högt för sig själv att det kunde vänta, hennes ankomst kunde vänta. Det är sånt som gör det samma, i långa loppet.
Själv målar jag. Tänker högt för mig själv att det som har fått vänta, kan vänta lite till. Det är sånt som gör det samma - i långa loppet.
På fredag tänds våreldarna. Jag har mycket jag kommer slänga på elden. Mycket jag vill göra mig av med för att ge plats åt nytt och fräscht.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar