Om kvällarna, innan jag somnar och i mina drömmar hamnar jag återkommande vid en bergsplatå. Jag var där en gång när jag var liten, kanske flera. Vi plockade lingon med mammas sida av släkten, fast jag plockade blåbär och pratade med stenarna. Vid ett tillfälle ringlade sig en majestätisk huggormsdrottning fram, tjock och alldeles svartglänsande. Mamma skrek till av överrumplingen men visade mig sedan på henne. Bad mig titta ordentligt vad vacker hon var. Pappa har ormskräck och gick med gigantisk pinne, vi andra skrattade. Jag är förundrad över hur pass mycket jag faktiskt kommer ihåg av platsen och sedan lägger jag till. Gör den till en del av min inre skog.
Idag har jag kvällen för mig själv då hjärtat uppträder. Det innebär quality time i badet med kokosdoftande badskum, ansiktsmask, skrubb och inpackning. Som kontrast till all barrskog i mitt liv ska jag ta mig till södra breddgrader och saltstänk. Sluta ögonen och bara vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar