Fast det behöver ju inte det, pågå on and on... Det pågår bara så länge vi tillåter det att pågå. Allt vi har och inte har i våra liv, det är frukten av oss själva. Ständigt och oupphörligt är vi trollkarlarna i våra liv. Vi och endast vi påverkar vad livet ska fyllas med. Det är vi som bär ansvaret. Oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Jag tror att det är en av våra uppgifter, att söka efter nycklar och utvecklas. Få nycklar som passar i verktygslådan så att vi kan låsa upp och plocka fram det verktyg som behövs för olika situationer. Det är inte meningen att det ska ske smärtfritt och utan ansträgning, det lär vi oss inte av, vi lär oss när vi integrerar hjärna och hjärta, när vi låter saker och ting vandra nerifrån och upp eller tvärtom, inte genom att åka motorväg från ena punkten och ut genom munnen. Vi lär oss genom att ta ett steg tillbaka och tänka efter. Men, det är givetvis inte lätt om vi inte har verktygen för att tänka och se på oss själva på "rätt" sätt.Det börjar gå upp för mig vad mycket ansvar jag har och har haft i mitt liv. Det är bara jag som har tillåtit, bara jag som har accepterat. Men givetvis har jag handlat utifrån var jag då befann mig. Det är nu jag förstår, det är nu jag utvecklas. De gamla vingarna är fina att spara, de är ett minne om vem jag en gång var och därmed vem jag är idag. Det är värt att bevara. Men jag föredrar de nya. De passar dagen så mycket bättre.
Den här veckan har jag tackat nej till så sjukt mycket. Det är inget nytt, det har jag kunnat göra även tidigare men skillnaden är att jag nu inte har drabbats av det minsta lilla dåliga samvete. Inte minsta smula. Det är en utveckling jag är mycket stolt över. Jag sätter mer värde på mig, mina handlingar men framför allt på min person.
Vem vet vad jag ska göra med resten av dagen. Kanske blir det nötter, choklad, bär och te mest hela dagen. Med sagoskrivande, ljuv musik och annat skapande. Ett besök i min egen kreativa skog. Kanske läser jag. Kanske gör jag alltihop eller ingenting alls. Jag är och jag pulserar. Jag firar mitt liv genom att bara vara. Det är nog för en dag.
Tänd ett ljus, gör det du helst vill, skåla med vatten eller vad du känner för - förena dig här med mig. Det finns plats!
3 kommentarer:
tack för platsen, att skåla med dig.
Det känns som om det händer så mycket inom dig nu, och jag känner igen mig i det som du skriver.
Att vi själva har ansvaret.
Jag har också upptäckt en sak med mig själv, via ett samtal alldeles nyss:
Jag är inte alltid trevlig, när det händer otrevliga saker.
Och DET gjorde mig glad, jag fick heller inget dåligt samvete av att säga ifrån "detta är en dålig situation och jag beklagar mig, även om det inte BARA är ditt fel".
Jag fick heller inget dåligt samvete efteråt, men jag förundrades över att jag INTE fick det.
Det är väl det som kallas för utveckling (eller så är det ren och skär "underutveckling")
Välkommen, välkommen min kära vän! Hoppas att du sitter kvar ett tag till. Men du ska få nytt te, jag tror bestämt att det du har i koppen är kallt nu. Hehe.
Ja, det gör ju det, händer mycket inom. Jag behöver mycket tid för reflektion och avslapppning - för att kunna vidga och för att kunna ta in. Växa. Utvecklas.
Jag förstår precis vad du menar när du säger att du blev glad över din insikt. Och jag är glad för din skull. Innan helgen träffade jag en kvinna och när jag skulle gå sa hon att det var första gången hon inte såg mig tindra, alls. Jag blev så glad att tårarna började rinna haha. Gudinnan, äntligen!
Hoppas, hoppas att jag kommer iväg till Tealogerna i sommar!
nu har jag glömt hur man sparade här igen, så hela mitt svar försvann:
jag vill gärna att du också dyker upp i sommar, hör av dig när du vet om du också kan komma till stjärnsudden.
Skicka en kommentar