måndag 8 juli 2013

Så mycket värre och herrgårdsliv.










Tillbaka hemma efter ett par intensiva dygn.
Från torsdag förmiddag till söndag eftermiddag,
har jag, sambo och goda konstnärsvänner skapat världar.


Vi har bott på en herrgård, 
vackert belägen på landet bland hästar och beteshagar,
skog, vattendrag och järnvägsspår ej längre i bruk.
Vi har haft en kvinna som lagat all mat och tagit hand om all disk
så att det enda vi har behövt bry oss om 
var att vara kreativa.


Och som vi har varit kreativa.
Vi gjorde vår egen variant av tv-programmet Så mycket bättre.
Delade in dagarna efter oss deltagare,
där var och en fick presentera alster som sedan lottades ut för tolkning.
Allt i realtid, inget förberett, inget för efterpolering.
Kvällarna vigdes för presentation,
vin, samtal och inbjuden musikunderhållning.


Jag behöver knappast poängtera hur magiskt det var.
Åh, magiskt!


Så imponerad över vad vi åstadkom.
Över hur många tavlor, dikter och berättelser samt sånger och musik 
som blev till - föddes och växte genom våra fingrar.
För det blev verkligen kanon!
Vi hade noll förhoppningar,
såg det som en testomgång.
Men gensvaret och nyfikenheten var stor.
Alstren av hög kvalitet,
så en vernissage är redan inplanerad.


Jag är stolt.
Över att få varit med om att skapa en ny tradition.
Vara en del av ursprunget.
Över att ha så fina vänner.
Och proffsiga.


För proffsiga har vi varit.
Hållit tider, aldrig avvikit.
Var och en kreativ i någon del av herrgården eller utomhus.
Någon på promenad, någon gömd, någon skrivandes,
någon målandes - vi har disponerat timmarna fritt
och sedan presenterat makalösa världar.
Fantastiskt!


Och när vi har haft tid över,
som vi haft i imponerande stor utsträckning,
har vi lekt, vilat, promenerat, dokumenterat.
Och biktat i vårt biktbås.
Hejdlöst roligt.
Älskar mina galenpannor till knasluvande vänner!
Skratten rullat längs kinderna tills magen kiknat
och förlängt livet lika mycket som jag förkortat det med cigaretter.


Så det var med stor tomhet jag vaknade i morse.
Det säger en del, när man trots all intensitet
fortfarande inte har fått nog.


Dessutom så otroligt fina värdar som lånat ut till oss.
Vana att göra det men som aldrig förr varit så glada över upplägget.
Konstnärssjälar även de,
som inte varit produktiva på, enligt dem alldeles för många år,
som kom in och berättade att han börjat skriva
och hon som visade en tavla hon skapat innan frukost - 
föreställandes oss, huset och det vi gjort.
Så fantastiskt i vad möten kan inspirera till!


Idag en dag av.
I tystnad med återhämtning som enda syfte.
Och ändå vet jag att jag kommer hamna i vår gemensamma ateljé,
där fler av oss kommer att hamna.


Kommer ta tid att smälta.

*






Inga kommentarer: