Dagarna vid klippblocket - inte alldeles olikt bilden ovan -
har inte direkt blivit så många.
Heldagarna med sol, björksus och korpsång.
Bad, avkoppling och återkoppling.
I avskildhet.
Örat tryckt mot modersklippan.
Synerna och bilderna.
Vad hon lär till den som lyssnar.
Om två veckor väntar helledighet.
Och jag hoppas på stekande sol.
Men där är vi inte än.
Och jag kan inte direkt påstå att det går någon nöd på mig.
Tvärtom.
Vardagen skulle definitivt kunna vara mer angenäm
men jag njuter den, njuter varje sekund av den.
Den är inte idel solsken, långt ifrån
men den har en smak jag tycker om.
Ju mer jag lägger till och drar ifrån som det passar mig
desto mer smakar den.
*
Via Shantichild
har inte direkt blivit så många.
Heldagarna med sol, björksus och korpsång.
Bad, avkoppling och återkoppling.
I avskildhet.
Örat tryckt mot modersklippan.
Synerna och bilderna.
Vad hon lär till den som lyssnar.
Om två veckor väntar helledighet.
Och jag hoppas på stekande sol.
Men där är vi inte än.
Och jag kan inte direkt påstå att det går någon nöd på mig.
Tvärtom.
Vardagen skulle definitivt kunna vara mer angenäm
men jag njuter den, njuter varje sekund av den.
Den är inte idel solsken, långt ifrån
men den har en smak jag tycker om.
Ju mer jag lägger till och drar ifrån som det passar mig
desto mer smakar den.
*
Via Shantichild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar