Jag vill låta mina krukväxter dansa och skratta.

 

 

 

 

 

Månen har vuxit ett par dygn och fortsätter att växa.

Jag planterar småskotten i krukor.

Krukor och krukor...konservburkar.

dekorerar, gör dem somriga

och alldeles fyllda av saga...

 

 

När jag var liten var de gröna fingrarna påtagliga.

Jag talte med dem, växterna. Andades och fick dem att växa.

I alla fall var det det mamma sa.

Mycket möjligt att fönstren i mitt rum var en gynnsam faktor i sig,

om man säger så.

 

 

De vilda växterna växternas vilda berättelser

lockade mig så mycket mer och jag lyssnade mer till dem.

Sedan blev jag äldre och lyssnade inte så mycket överhuvudtaget.

Man kan säga att jag gjorde tvärtom, olyssnade.

Dödade istället för livnärde.

 

 

Och så höll det på tills något uppenbarligen smög sig på igen.

För tydligen har jag numera en grönskande samling i fönstren,

trots mestadels söder- och västerläge.

Trots avrådan om vissa växter.

Det mesta uppdrivet för egen hand.

Hoppla!

 

 

Nej, jag är inte direkt ett proffs.

Mest så mycket amatör man kan bli

men med en vilja att vårda och sköta om.

Om att låta växterna dansa och skratta. Glittra!

 

 

Längtar tills jag bor större, helst i hus.

När fönstren skall vara både fler och större.

Och möjligheterna utomhus desto fler.

Då.

Kommer jag att växa. Grönska.

Dansa, skratta. Glittra!

Desto mer.

 

*