Ja, eller hur det nu är

Drog i ett par böcker i hyllan inne i mitt lilla "häxrum" för några dagar sedan. Drog ur, flyttade om, flyttade in... då en bok jag nästan glömt helt glömt bort visade sig. Magical Aromatherapy av Scott Cunningham. Är väl egentligen rätt trött på böcker med korrespondenslistor hej vilt och som inte säger något på ett djupare plan så kanske är det därför jag knappt har bläddrat i den. Fast nu ser jag på den på ett annat sätt. Inomhus är inte rökelse min grej. Jag har inte spräckt koden med rökelse, inte varit tillräckligt intresserad förr om åren för att experimentera och läsa på för att hitta fram till de milda dofter som jag tycker passar inomhus. Och som inte ger så jättemycket rök heller för den delen. Vilket jag iofs har tänkt ändra på, inställningen och begränsningen menar jag...
Istället har aromaoljor varit min grej. Och jag tänker att all litteratur kanske inte behöver vara så djup, välreferad och genomtänkt för att ge en god läsupplevelse och ny kunskap. Vad Cunninghams bok framför allt skänker mig är en experimentslusta och att lekfullt närma mig nya blandningar av aromaoljor, där jag annars har fastnat i samma pålitliga blandningar.

Kanske att jag framför allt behöver det nu, när jag gräver ner mig i den ena akademiska boken efter den andra om psykologi, om våldsamma beteenden, antisociala beteenden, vuxna anknytningsmönster och relationer. Kanske är det just nu jag behöver något lättsamt och lekfullt. Läs det mer som ett påstående än en fråga. Huruvida det korrsponderar rätt eller inte är väl faktiskt upp till mig att utforska, inte att fastställa genom att läsa mig till det. Just det är väl inget nytt i sig men uppenbarligen något jag för tillfället behövde bli påmind om.

Och faktiskt var det ju så att boken från början väckte min uppmärksamhet just för att hans ""Encyclopedia of Magical Herbs", som jag hörde gott om, visade sig vara bra. Så vad jag babblar om vet jag inte riktigt. Det är väl mest till att börja leka igen, eller?