För Selma

Är det någon som bör bli uppmärksammad en helg som denna, är det Selma Lagerlöf. Hon har alltid varit en stor förebild hos mig. Förutom att vara en lysande författarinna var hon en riktig företagare och långt före sin tid. Bara hennes kvinnoporträtt får mig att gå igång. Hur hon hyllade konstnärssjälen. Hur hon skrev om omvärlden och sin egen skrivkramp i Bannlyst...

Men kanske framför allt berättandet, skräcken och gotiken. Och det är kanske inte så konstigt, överlag var det något man hade större kännedom om förr än idag. Man levde tätare in på'et. Kurade skymning. Förde vidare muntligt. Om än det är ett arv vi fortfarande håller högt här i Värmland.

Det går att lyfta fram mycket, Körkarlen, Herr Arnes Penningar etc. Men själv ryser jag som mest av kapitlet Dovres häxa i Gösta Berlings Saga. Kanske inte att jag ryser så mycket av skräck men kraftfullare porträtt i litteraturhistorien får man leta efter. Ja, det är av njutning jag skälver.

Till helgen tänder jag ett ljus på hennes grav.

Fast ikväll läser jag henne högt och självklart just Dovres häxa.

Bild från Västanå Teater