Jag förespråkar klarhet och kommunikation. Tydlighet. Men jag har varit allt annat än bra på det. I vissa situationer då ra. Och som bekant är jag färdig med gammalt. Sådant har varit med alldeles för länge. Nu är nu och nu gäller annat. Utveckling.... Så, att öppna upp, att visa mig sårbar, osäker och ta hjälp av andra - det hör till det nya. Och kan man tänka sig! När jag börjar praktisera det, så löser sig gammal oro och ångest som genom ett trollslag. Jag är medveten om vilken självklarhet det är men i min värld har det inte varit det. Här är kvinnan som går upp i atomer om hon inte får göra själv, klara av själv, vara själv. Så över en vecka har jag en win win situation - just för att jag väljer att se det så. Alla dörrar står på glänt och jag väljer vilka jag vill öppna. Ja, jag har stängt ett par. Jag påbörjar och jag avslutar. Jag är så jävla framgångsrik att hela världen behöver veta. Kan man tänka, den där utbildningen kommer avslutas trots allt!
I'm queen of fucking everything
3 kommentarer:
Vilket underbart inlägg!
Det riktigt strålar ut kraft från det.
Du rockar, bruden!
bara en hel människa, accepterar HELA sig, med styrkor och svagheter.
Att förneka bitar är INTE helt.
Att acceptera dem, inte låta skammen och skulden styra, det är bara SÅ som man kan bli harmonisk.
Eftersom den perfekta människan inte existerar (bara i korta sekvenser, och självvalda stunder där moral och civilkurage tillåts få råda) så är våra inre krav bara omänskliga illusioner och leder till obalans och dåligt "mående".
En STOR människa är den som bejakar HELA sig och inte döljer det, för hon är värd all respekt, eftersom hon tillåter allt att vara synligt.
Skola igen, JAAA! hål fast vid det, var hel i allt för HEL är med dig.
:)
Skicka en kommentar