Idag är fredag och en riktig skolavslutningsdag. Några små för första gången och några större kanske för sista gången genom studenten. Jag och älsklingen har stått i fönstret och tittat på lastbil efter lastbil, fyllda av skrålande och skålande studenter på flaken. Givetvis fällde vi båda en tår. Jag antar att den egna studenten är alldeles för långt bort nu så den inte finns med som referensram längre, eller vad man ska kalla det.
Det regnar och blåser ute, en riktig dysterdag är vad det är. Jag trivs ändå! Jag känner mig som en katt, vill helst inte stoppa nosen utanför dörren utan sitta inne i värmen. Kura ihop mig under filtear och bara vara. Mannen har vandrat iväg till vänner, jag läser böcker, dricker te och lyssnar till regnets smattrande mot plåttaket. De som känner mig förväntar sig nog att jag var sugen på någon gammal engelsk deckare men inte ikväll. Ikväll är tystnaden bekvämast. Ja, förutom grannens härliga flöjtspel av Harry Potter - mycket stämningsskapande!
För en vecka sedan satt jag kring elden, lyssnade till trumman, lyssnade till skallran. Ännu rasslar det, ännu dunkar det.
1 kommentar:
Jag tog med mig skallran och gick till källan och satte mig vid asken;)
Fina minnen. Elden och trummorna, skallrorna och vännerna.
Skicka en kommentar