Idag är en dag full av bokstäver och ord. Hela dagen har jag skrivit på en novell jag vill få färdig. Jag har formulerat och formulerat, kommit in i ett flöde. Ändå har jag svårt att finna orden när jag nu ska blogga... Påminner väl ganska så mycket om livet i stort. Ibland har jag tankarna och åsikterna men likväl finns där inget att säga, alla ord är som bortblåsta. Ibland är de överflödiga, ibland behövs de inte. Ibland - men inte alltid säger en bild mer än tusen ord.
Och det är där men inte alltid, där i det sinnestillståndet, som det blir så skönt att ta till andra konstnärers uttryck. Andras bilder och tavlor, andras musik, texter och sånger, allt det där som alla känner och upplever men långt ifrån alla uttrycker själva. Så många olika variationer på samma tema. Odödliga teman pratade vi om på komvux och på universitetet. Jaa, tänker jag, vad är ett dödligt tema? Det mesta upprepas ju någongång... Att bli hänförd av andra är någonting vackert och kraftfullt och jag älskar det! Älskar att bli bergtagen och ivägförd av musik, toner, filmer och böcker, bilder, teaterstycken och dans - för att nämna något.
Livet det kan riva, slita och kännas på, det kan vara rent för jävligt stundtals men det fina i kråksången är att man faktiskt aldrig är ensam. Alltid finns där någon annan som redan har gestaltat det på något vis. Kulturen kan vara en sån kraftfull nappflaska och snuttefilt likväl som den kan vara en skön älskare eller riktig energy-boost.
Igår såg vi En lanthandel i Provence. En riktig feel good film var den, varken mer eller mindre. Den var vacker, mänsklig och realistisk. Om hur relationer påverkar oss och gör oss till dem vi är men samtisigt även naturens inverkan. Om ni vill dras med till södra frankrike, se vacker natur, skratta lite och känna lite, om ni bara vill ha lite trevligt för en stund - se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar