I hagen

I söndags var det tänkt skogen.

Ostört vandra timtal

men det blev oväntat en kohage.

En vandringsled som mynnade ut i gammaldags beteshage.

Och en sådan har jag inte direkt erfarenhet av.

Det blev som sagt inte som planerat

men som det skulle.

Som det oftast blir...

Att sitta i timtal bland hundraårig syren och träd

i en hage som inte förändrats nämnvärt de senaste hundra åren

- eller mer?

har en riktig angenäm och välgörande effekt.

De betande fåren,

de nyfikna korna...

De nyfikna korna,

långhåriga och danna.

Som kom allt närmre och närmre.

Tills de slickade skor och kelade med knäna,

var en helt ny upplevelse.

Kanske inte hundraprocentigt bekväm

men, men...

Som om närkontakt med Audhumbla,

tänkte jag och mötte den mörka blicken.

Som om det är henne jag ska arbeta med.

Och tänka sig, givetvis.

Hon har visst försökt kommunicera ett tag,

jag kan se det nu.

Men det är nu det börjar.

Och vilken start sen!

Det känns - i alla riktningar.

Att bli sin egen mjölkko,

det är väl så jag resonerar kring just nu. 

*