Rosenklo: juni 2013

söndag 30 juni 2013

lördag 29 juni 2013

And now I will do what is best for me

fredag 28 juni 2013

Remember to explore

Som barn var det naturligt att upptäcka världen.

Oupphörligen kartlades den.

De vita fläckarna oändliga,

minskade rytmiskt.

Varje dag oändligt större -

och de den inte gjorde det, utforskades fantasin.

Eller, den var väl med mest hela tin?

Som vuxen är det inte lika självklart.

Of course.

Desto viktigare att göra det. Upptäcka.

Vi tycks ibland tro att det är de stora upptäckterna som räknas.

Som nya viktiga uppfinningar och

revolutionerande forskning.

Eller de yttre.

Såsom långväga resor, nya märken, restauranger,

musik, filmer - it. All.

Och även om vi alla inte anammar det fullt ut

(vem gört förresten?)

Är det ändå inte självklart att det kommer en naturlig fortsättning.

På just det egna upptäckandet.

Hela tiden naturen som en orörd pärla.

Stigen i ny riktning och allt kommer i nytt perspektiv.

Eller helt vika av och följa de egna stegen.

Hjärtslagen.

Jag förespråkar alltid den minst tagna vägen

- och det gör hela skillnaden.

Picture via Shantichild

I stunder av för mycket intensitet,
i stunder av för lite -
alltid är det till naturen jag vänder mig.
Med olika sinnen förstärkta eller avslagna,
med eller utan ryggsäck vandrar jag ut.
Eller in,
beroende på hur man ser på saken...
Stänger av eller sätter på kompassen.
Lyssnar in eller stänger av.
Är.
Är.
Är.
Jag kan inte påstå att min längtan någonsin
har varit så stark, så intensiv.
De gröna färgerna slukar mig hel.

*

Via Shantichild

torsdag 27 juni 2013

Att utmana sig själv

Fotboll,

är kanske inte direkt min grej.

Jag gillade det som barn

men när alla i klassen började i fotbollsskola

och ville börja spela med regler -

då tröttnade jag. Haha!

På ett sätt säger det ingenting

och på ett annat säger det allt om mig.

Men jag är riktigt förtjust i Pia Sundhage,

har väl främst att göra med mitt intresse för psykologi

liksom idrottspsykologi.

Förra veckan såg jag dokumentären om henne på Svt.

I ett samtal med en av spelarna i landslaget

rådde hon att se de situationer där "rädslan" uppkom som en gåva,

som situationer att träna på - i det här fallet närkamper.

Och att fall man tar de möjligheterna till utveckling,

så spelar det ingen större roll om det inte går vägen

- för att man har ändå utmanat sig själv och rädslan.

Nått längre än innan.

Och det är så jävla bra sagt att det inte är klokt.

Någon dag senare var inte en toppdag för mig,

om man säger så.

För mig finns det två alternativ,

antingen acceptera och omfamna

eller göra någonting åt det, vända steken.

Så det blev att vända på stegen.

Jag styrde dem uppåt.

Snörde på mig vandringskängorna och gick till skogs.

Klättrade stegen mot toppen av den gamla slalomanläggningen.

Fortsatte uppåt.

Upp för utkikstornet.

Jag har en viss höjdskräck när det gäller relativt låga höjder,

såsom 5-20 m.

Att gå på galler är lika läskigt oavsett höjd.

Det här tornet har det gallret som orsakar synvillan hos mig.

Första etaget är inte obekvämt men helst något jag annars undviker,

nu styrde jag stegen ledigt upp dit.

Jag fortsatte mot etage två trots den vinglande trappan och gallret.

Väl där insåg jag att etage tre är gjort av trä

så efter kort paus fortsatte jag mot den i det här fallet

ultimata toppen.

Högre kommer jag inte här.

Jag kände mig jävligt stolt.

Väl nere på berget igen gjorde jag solhälsningen

mot västersolen.

Reflekterade. Utvecklades.

En tacksamhetsmandala.

Innan jag styrde stegen mot startplatsen i slalomtävlingar.

Slängde mig ut för träplatån och ut i slalombacken.

Fann både den ena och andra växten för sommarens insamling.

Det är inte så problematiskt när man väl befinner sig vid målet,

det är mest tanken på det som är skrämmande.

Med någon vid sin sida kan det gå mest av bara farten.

Fotspår

Att lämna fotspår, avtryck.

Gör vi alla, på så olika sätt.

Med vilka steg går vi?

Lätta? Tunga?

Oroliga eller säkra?

Vet vi riktningen?

Behöver vi veta alla gånger?

Jag uppskattar att inte veta,

utan upptäcka allt eftersom.

För mig är det livet.

Mina steg är lätta.

Energiska.

Fyllda av energi och vitalitet.

Fyllda av vitaminer och levande föda.

Jag behöver det,

när insidan inte alltid hänger med.

Det väger upp.

onsdag 26 juni 2013

Syrensaft

Säsongen för blommande syrener,

må kanske visserligen vara över,
även fast jag såg ett par åldriga buskage ännu blomma
i kohagen i söndags.
Men ändå.
Jag skriver om dem lika fullt...

Häromveckan gjorde jag hemmagjord syrensaft

från det här receptet.
Inte alls så mycket raw, men ändå.
Jag prövade det lika fullt...

Efter att ha låtit det stå och dra ett par dygn

hällde jag upp den koncentrerade saften

på flaskor och fina glasburkar.
(Två flaskor och en mellanstor burk.)
Prövade den häromdagen och fann den riktigt söt,
och saftig...
I receptet står det att den ska blandas 1 del saft och 3-4 delar vatten
men om man som mig vill ha svag saft
blandar man med fördel mycket mer vatten.

Själv kommer jag göra som en av kommentarerna rekomenderar:
frysa in koncentrat i iskuber och servera till vitt vin.
Tror jag kommer bli en riktig hit

*

Pictures via Shantichild

I hagen

I söndags var det tänkt skogen.

Ostört vandra timtal

men det blev oväntat en kohage.

En vandringsled som mynnade ut i gammaldags beteshage.

Och en sådan har jag inte direkt erfarenhet av.

Det blev som sagt inte som planerat

men som det skulle.

Som det oftast blir...

Att sitta i timtal bland hundraårig syren och träd

i en hage som inte förändrats nämnvärt de senaste hundra åren

- eller mer?

har en riktig angenäm och välgörande effekt.

De betande fåren,

de nyfikna korna...

De nyfikna korna,

långhåriga och danna.

Som kom allt närmre och närmre.

Tills de slickade skor och kelade med knäna,

var en helt ny upplevelse.

Kanske inte hundraprocentigt bekväm

men, men...

Som om närkontakt med Audhumbla,

tänkte jag och mötte den mörka blicken.

Som om det är henne jag ska arbeta med.

Och tänka sig, givetvis.

Hon har visst försökt kommunicera ett tag,

jag kan se det nu.

Men det är nu det börjar.

Och vilken start sen!

Det känns - i alla riktningar.

Att bli sin egen mjölkko,

det är väl så jag resonerar kring just nu.

tisdag 25 juni 2013

Raw Food Jordgubbsglasstårta

Till Midsommar bakade jag en jordgubbstårta aka raw style.

Eller bakade och bakade,

snarare mixade...

Älskar att göra denna då det tar minimal tid.

Här kommer receptet hämtat ur

Pigg och glad med Raw Food

av Vibeke Amdisen.

Jordgubbsglasstårta:

Kakbotten:

* 200g mandel

*250 g torkade dadlar

* Eventuellt lite vatten.

Fyllning:

*2 nävar jordgubbar

*3 mogna bananer

2 msk agavesirap eller annan sötning

*Färskpressad saft av lime

Chokladsås:

*2 dl rå kakao

*1 dl kokosolja

*3/4 dl agavesirap eller annan sötning

*1 1/4 dl vatten

Gör så här:

Kakbottnen:

Mixa mandlarna och dadlarna i en matberedare tills de är finmalda.

Tillsätt vatten om det behövs.

Tryck ut degen i en springform,

ju mindre diameter desto högre kaka.

Fyllning:

Häll alla ingredienser i matberedaren och mixa väl.

Häll fyllningen ovanpå kakbottnen i springformen.

Ställ i frysen.

Vid servering:

Dekorera med chokladsåsen eller servera vid sidan om.

Tips:

Jag har gjort på andra frysta bär och det har fungerat lika bra.

Bara att mixtra och experimentera.

Lek!

Exempelvis har jag prövat med hallon och blåbär.

För en syrligare smak tillsätt mer lime, annars smakar det rätt sött.

Jag använder inte lika mycket sötning som i receptet.

Med pistage i kakbottnen blir det sammantaget lite "vildare" smak.

Nästa gång jag gör jordgubbsvarianten

tänker jag tillsätta kakao i bottnen för en lite mer "brownie-aktig" känsla.

Handjob

Handlingskraft,
att åstadkomma,
av egen hand.

Berättelser och myter om händer som huggs av,
väntar, och sedan växer ut igen.
Frodas. Som morgon efter natt.
Vår efter själslig vinter.
Inte det samma som vila.
I det som inte syns för ögat pågår processer.

Handlingskraft, att åstadkomma..
Förändra.

Råvaror till maträtter,
pärlor till smycken,
trådar till stickningar eller broderier,
kråkfötter till ord, satser, läsbara texter
puttrande magi.

Eller på helt andra plan.
Ändring av vanor, av rutiner, av laster.
Av utveckling.

... som med ogräs.
En del går lätt att pilla upp,
annat kräver verktyg.
Hjälp av mer än bara händerna...

*

Pictures via Shantichild

måndag 24 juni 2013

Patiently waiting

Via Crush Cul de Sac, Shantichild

Att göra eget fotsalt

Hemmagjort fotsalt:

Att göra eget fotsalt är ju inte speciellt svårt,

bara att kombinera de örter/växter man vill,

med salt och gärna eteriska oljor.

Färska eller torkade blad spelar ingen roll

men nu på sommaren väljer jag med fördel färska.

En favorit,

är en blandning av ros och lavendel.

Samt lite ringblommeblad.

Kombineras med fördel med

den här inpackningen.

Pictures via google

Made for walkin'

Hemmagjord skrubb/inpackning för fötterna:

* En näve ris
* Några skedar (rå) honung
* Äppelcidervinäger

Hur man gör:

Mal riset till mjöl och blanda ingredienserna.
Konsistensen ska påminna om en tjock pasta.
Tillsätt eventuellt lite olivolja.

Smörk in fötterna och låt det sitta ca 20 minuter.
Massera fötterna och skölj av.

På sommaren hamnar fötterna naturligt mer i blickfång.
Huruvida man är ett barnfotabarn eller sandalig av sig,
spelar inte så stor roll,
jag tycker fötterma förtjänar omvårdnad vilket som.
Gärna sådan man kan göra själv och som är bra för naturen.
Följande kur kan med fördel göras utomhus.
I trädgården, på balkongen,vid sjön, havet, skogstjärnet,
ensam eller tillsammans med andra -
endast fantasin sätter gränserna!

*

Pictures via Shantichild