Till det snötäckta längtar jag.

 

Jag rör mig inte ute om dagarna.

Verkar inomhus.

Om morgonen.

Om kvällen.

Mörkt när jag går.

Mörkt när jag kommer.

Hem. Hemifrån.

Men inom,

känner jag mig långt från hem.

Hem som i jag.

Plnaerar för det enkla i tillvaron.

Det som för mig är lyx.

Långa skogspromenader.

Som en klyscha ur en kontaktannons.

Att få tanka bland granris och tall.

Släppa.

Fylla på med syre.

Fan vad jag längtar.

Vintertystnad och skogssus -

kanske de vackraste tystnaderna.

Den ena total, den andra av liv.

Under tiden duschar jag mig till ro.

Skrubb på gran och tall,

olja på gran och tall.

Som att älska med skogen.

Bli ett. Bli ren.

Renad.

Stärkt.

Så överlever jag dagarna, nätterna - några dygn till.