Det eviga snöandet....någon skakar snökulan rejält nu. Jo, precis så är det. Jag tänker på kaninen. Undrar hur den har det, om den ruvar under boden eller fall den kanske har dött. Jag kan nästan inte se ut, all snö i flingdriva och jag är inte minsta sugen på att skyffla bort det. Gillar att känna mig insnöad, iaf en liten stund till.
Jag ska koka sylt.
Plugga färdigt boken
Packa inför veckan och för julen
packa med vad jag behöver för skogen
för vintersolståndet
sånt jag behöver för sista pluggandet till veckan
träningskläder
aahh
jag vill bara ha en skön söndag, inte alls åka bort. Det är så redan...nu.
Och jag är hård i magen. Kan inte alls smälta, att det blir ytterligare en dumjakt på varg. Det är en särdeles svårknäckt nöt det här, hur man ska få till en förändring. Som sockerstinna barn som bär iväg åt alla håll och kanter. Bara yr runt. Utan sans. Ingen alls. Det fattas en vuxen. En som samlar och säger "det är bra nu". Pippi Långstrump var bra på det, att vara vuxen åt sig själv.
Jag hade velat bränna hårflätan till veckan. Velat se den brinna och ryka. Spraka! Men jag var för feg att plocka den med mig. Fast det finns så mycket annat att elda. I olika världar.
Planerar en helg för att vända innåt. För att se in under skinnet och längre än så. Jag i en stuga, drömmandet, seendet, magin och häxkonsten. Manifestera. Senare. Det kommer att utkristallisera sig när och var.
Simmar in och ut
en snöflinga som gror
som slår rot
får vingar och lyfter
flaxar klotet levande
!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar