Och jag reser ner till dig. Tar med termosen med starkvin och några skattletarfynd jag har gjort sen senast. Jag griper tag i barken och drar mig nedåt. Du har väntat mig, jag vet. Månskärvan som försvinner och drömmen som tar vid. Det är kraftfullt nu. Skinnet vibrerar och knottras. Kylan är överväldigande och du finns överallt.
Överallt.
Jag ser dig. Jag känner dig. Vet vad jag behöver göra. Vad jag redan gör.
Renar mig.
Lägger bakom.
Avslutar.
Gudinna vad jag sätter punkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar