Anna Anka

Anna Anka sveper över landet och överallt tycks det uppstå efterstormar. Själv tycker jag det är ganska uppfriskande. Nu kan jag inte påstå att jag har vidare koll på kvinnan då skvaller och kändisar knappast finns med på min lista över intressse. Det jag har snappat upp har jag svårt för att ta för sanning och skrattar gott då hon för mig är en kvinna som mest verkar provocera. Det roliga är hur vi som svenskar åter igen suger åt oss likt tvättsvampar och känner oss manade att hugga tillbaka. Varför ens bry sig? Det är så intressant som fenomen att det inte är klokt. Hemmafru eller inte, varje familj gör väl som den vill, eller?

Hon får tycka vad hon vill, i ärlighetens namn bryr jag mig inte det minsta. Däremot tycker jag det är hur härligt som helst med en individ som inte räds för att skräda orden och uttrycka sin mening. Oavsett om det är ren provokation eller äkta statement. Sverige är proppat med alldeles för många mesar och mellanmjölks drickande lattesvenssons. Det är så bedövande tråkigt att det lyser beige (dvs latte) lång väg. Och jag tror det är där skon klämmer. I min värld handlar nästan alla sådana här försvaringar uteslutande om dåligt självförtroende och svensk avundsjuka. Om fler slutade upp med att oroa sig för att bli omtyckta eller falla rätt i mun så skulle vi ha betydligt mer jävlar anamma i det här landet och det skulle se betydligt annorlunda ut. Och då menar jag definitivt inte till det sämre.