Läste ett stort reportage i NWT imorse om en tant som fyllt 100 år för ett par dagar sedan. Hon bodde fortfarande kvar i det parhus hon bott i sedan 1946. Hon hade fortfarande sovrummet på övervåningen och hon hade fortfarande god hörsel och syn. Hon äter varje måltid ute på den inglasade verandan, där hon för övrigt spenderar mestadels av sin tid, när det blir kallt ute tar hon på sig kappan. Varje jul flyger hon själv till dottern och hennes familj i Tyskland, tar färdtjänst till flygplatsen i karlstad, flyger till Köpenhamn och vidare till Munchen. Viss hjälp får hon på flyplatserna. Hon har en rullator men använder den aldrig.
Alltså, vilken härlig tant! Vilken förebild! Mer sådana historier till folket! Så vill jag bli när jag blir gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar