Jag är lyckligt lottad, jag har så otroligt vackra och fina vänner. Jag är en stor ensamvarg, har lite svårt med att höra av mig, går in i bubblor osv. men mina vänner finns alltid där och det är helt undeafirbart. Och det är bland annat det som gör dem till de nära vänner som de är. Att fullt ut kunna vara den man är med andra borde vara en självklarhet men är långt ifrån det. När det händer, det ska man vårda ömt.
Regnmolnen hänger som vanligt i luften, jag dricker pepparmyntste och längtar efter att få måla. Skrivandet finns alltid där som ett hägrande uttrycksmedel men behovet jag har av att måla är nästan lika stort till och från i perioder. En längre tid har jag nöjt mig med att måla eller rita små bilder men jag är nöjd på det. Vill upp i de stora formaten. När jag flyttade upp och ihop med A hade jag för avsikt att ta kontakt med en ny konstförening men det blev aldrig av. För ett tag sedan var det de som kontaktade mig. Nu har jag velat länge nog, till veckan när jag är hemma ska jag åter kontakta dem. Längtar efter att måla tillsammans med andra. Längtar efter en mentor, har aldrig förr målat stora saker, behöver hjälp på vägen vet jag. Ingen annan än jag kan hitta mitt eget uttryck men hjälp med annat kan fixas.
Jag har gjort min dödsdocka och en ritual kring det. Under en månads tid skall jag fokusera på återfödelse och vad det innebär, sedan skall jag göra min livsdocka. Ett slags drömjag och idealjag, att placera på hyllan ovanför sängen för mig att arbeta med i drömmen samt ständigt kunna se och arbeta med på andra sätt. Mitt nästa projekt efter det är att sköldarbete. Känns naturligt för mig att det kommer efter avslut och ny början. Lång tid per sköld skall det ta. Mer behöver jag inte veta just nu, mer än att jag rör mig i "rätt" riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar