Idag öppnade jag en låda för att plocka fram ett par tuschpennor
och vad jag fann var sommarens solglasögon
alldeles feta av sommarhud och en och annan kvardröjande solglimt
de får fortsätta sova ett tag, än så är det vinter
eller höst beroende på hur man nu ser på saken
onsdag 23 november 2011
måndag 21 november 2011
Så var jag där igen
Nej men det har nog alltid varit så, att mycket av det jag lyssnar på har sitt ursprung i pappas skivsamling. Såsom Neil Young till exempel. Och det må vara så att i princip gäller det varannan låt på hans skivor, att antingen älskar man'et eller så, ja...kvittar det. Men ÅHHHHH!!!! vad jag älskar honom. Jag vet inte vad som hände förra veckan men jag är som besatt. Inte så värst märkligt i sig, jag snöar in för jämnan, lite impulsivt och tvärt påt...you never know on what - inte jag heller. Och hej, hej, där är var jag är nu. I Neil Young-land. Sämre kan det ju absolut vara.
Och jag skulle kunna lägga upp den ena låten efter den andra men det skulle bli något tråkigt. Och tråkigare och tråkigare inlägg känner jag att det blir men så är det för tillfället. Mmm..
Fast det är väl mest det jag vill göra, slå ett slag för Neil Young.
Och jag skulle kunna lägga upp den ena låten efter den andra men det skulle bli något tråkigt. Och tråkigare och tråkigare inlägg känner jag att det blir men så är det för tillfället. Mmm..
Fast det är väl mest det jag vill göra, slå ett slag för Neil Young.
måndag 14 november 2011
Inget provocerar så som just inställningar
Mina dagar och kvällar är fyllda av så mycket fint och glittrigt: teaterbesök med vännerna på Cabaret, vernissage för och med vänner, utflykter genom den väsenlika värmländska landsbygden, berättarstund med,för och av vänner med kanske världens godaste hallonpaj - som den smakade sommar! på kanske en av de mysigaste små antikvariat, pluggande och c-uppsatsskrivande - som är fantastiskt intressant, träning och promenader, tegelsten till god bok på nattduksbordet, sängliggande med mensvärk och fina vänner som kommer med fina samtal - ikväll ytterligare en lyrikkväll hemma hos oss med vänner....
Så jävla mycket bra och positivt att jag förgås
dukar under
och breder ut den slitna och trasiga spetsen
med påfågelfjäder
och svart strass-sten
träder in i den blå timmen
något tidigare
än förr
ja, man skulle kunna kalla det för svenskt vemod
ångest
lurar likt en katt bakom hörnet, redo att hoppa fram och slå klorna i tårna för att genast ge sig av i ett vilt och galet krumsprång. Ja, jag hoppas att det är just så det kommer gestalta sig - som ett vilt och galet utfall, över innan man ens hinner känna smärtan i tårna men som väcker lusten, att fortsätta busa vidare. Kanske att det är min tur att jaga ångesten upp i ett träd. Låta den vänta ute på farstukvisten, för ingen har dött av att vara ute i några ynka, pytte få minuter - mer likt ett par andetag, hur illa det än verkar där ute. Inte ens ångesten. Fast den behöver vädra nosen lite, skaka ur sömnen ur pälsen.
Ska jag dras med det här livet ut i perioder är det nog bäst att vi blir propert presenterade för varandra. Kanske bäst att börja betrakta som ett husdjur menar jag. Hur gärna jag än inte vill. Och hur gärna mer jag önskar att det var en riktig katt istället. Men ändå, det handlar om inställning
som med allt
annat
kanske är det genom att ändra den som det där utfallet gör mindre ont i tårna, kanske rent av kittlar... kanske uteblir det helt och hållet, som om det blev påkommet och ändrades i sista sekund och gick åt andra hållet istället - lojt och ointresserat
eller
så kanske det kommer som ett ras med blötsnö - alldeles tungt och jävligt
jaaa...så många scenarion, så många möjligheter... fläktar man lite med håven är det alltid någon guldklimp till fjäril som fastnar vettja, ibland stirrar man sig bara lite väl blind på färgmönstret. det kan vara den gråpudrade flyget som bär på den största insikten
så självklart och naturligtvis
och för det mesta spelar det ingen roll vad man tänker, förbereder, ändrar etc. Livet sker ändå. Och det finns en stor lugnande trygghet i det.
Så jävla mycket bra och positivt att jag förgås
dukar under
och breder ut den slitna och trasiga spetsen
med påfågelfjäder
och svart strass-sten
träder in i den blå timmen
något tidigare
än förr
ja, man skulle kunna kalla det för svenskt vemod
ångest
lurar likt en katt bakom hörnet, redo att hoppa fram och slå klorna i tårna för att genast ge sig av i ett vilt och galet krumsprång. Ja, jag hoppas att det är just så det kommer gestalta sig - som ett vilt och galet utfall, över innan man ens hinner känna smärtan i tårna men som väcker lusten, att fortsätta busa vidare. Kanske att det är min tur att jaga ångesten upp i ett träd. Låta den vänta ute på farstukvisten, för ingen har dött av att vara ute i några ynka, pytte få minuter - mer likt ett par andetag, hur illa det än verkar där ute. Inte ens ångesten. Fast den behöver vädra nosen lite, skaka ur sömnen ur pälsen.
Ska jag dras med det här livet ut i perioder är det nog bäst att vi blir propert presenterade för varandra. Kanske bäst att börja betrakta som ett husdjur menar jag. Hur gärna jag än inte vill. Och hur gärna mer jag önskar att det var en riktig katt istället. Men ändå, det handlar om inställning
som med allt
annat
kanske är det genom att ändra den som det där utfallet gör mindre ont i tårna, kanske rent av kittlar... kanske uteblir det helt och hållet, som om det blev påkommet och ändrades i sista sekund och gick åt andra hållet istället - lojt och ointresserat
eller
så kanske det kommer som ett ras med blötsnö - alldeles tungt och jävligt
jaaa...så många scenarion, så många möjligheter... fläktar man lite med håven är det alltid någon guldklimp till fjäril som fastnar vettja, ibland stirrar man sig bara lite väl blind på färgmönstret. det kan vara den gråpudrade flyget som bär på den största insikten
så självklart och naturligtvis
och för det mesta spelar det ingen roll vad man tänker, förbereder, ändrar etc. Livet sker ändå. Och det finns en stor lugnande trygghet i det.
onsdag 9 november 2011
Power from within
Igår gjordes avgjutningar på mina fötter. Efter år utan inlägg är äntligen nya på väg. Märkligt att något som är så lätt att åtgärda har tagit så lång tid att fixa. Korkat iom att det bidragit till värk. Varför dra på något sånt liksom? Fast det är ingenting jag tänker på, jag är istället helt sprudlande glad över vad jag nu gör för mina fötter (och knän, ben, rygg, nacke..).
Jag har ett 78 dagars projekt, som en del i ett större projekt... Ett tarotkort per dag, av olika anledningar. Jag inledde förra veckans start på Stavsviten med ett föredrag med Tina Thörner, kartläserskan. Som jag dessutom är upphovskvinnan till att det blev av, här i vårt lilla samhälle. Man kan säga att elden flammade upp. Oh yes, det kan man verkligen säga! Sådant som slumrat till flaxade upp och vägrar slumra till igen. Funderingar har börjat komma. Viktiga sådana och som jag tror kräver tystnad av mig.
Så jag antar att hon är mitt tips för dagen. Kolla upp hennes hemsida, läs hennes bok, ramla över allt ni kan - och nej, man behöver inte alls vara en sådan rallynörd som jag för att uppskatta det. Tvärtom. Det hon förmedlar är som en vitamininjektion för själen. Bokstavligt talat. Kan hända att man blir provocerad, då kan ju fråga sig själv varför. Kan hända att man får som en enda stor present till sig själv, från sig själv... Fast allt det framkommer nog än mer i hennes föredrag än i boken...
Jag har ett 78 dagars projekt, som en del i ett större projekt... Ett tarotkort per dag, av olika anledningar. Jag inledde förra veckans start på Stavsviten med ett föredrag med Tina Thörner, kartläserskan. Som jag dessutom är upphovskvinnan till att det blev av, här i vårt lilla samhälle. Man kan säga att elden flammade upp. Oh yes, det kan man verkligen säga! Sådant som slumrat till flaxade upp och vägrar slumra till igen. Funderingar har börjat komma. Viktiga sådana och som jag tror kräver tystnad av mig.
Så jag antar att hon är mitt tips för dagen. Kolla upp hennes hemsida, läs hennes bok, ramla över allt ni kan - och nej, man behöver inte alls vara en sådan rallynörd som jag för att uppskatta det. Tvärtom. Det hon förmedlar är som en vitamininjektion för själen. Bokstavligt talat. Kan hända att man blir provocerad, då kan ju fråga sig själv varför. Kan hända att man får som en enda stor present till sig själv, från sig själv... Fast allt det framkommer nog än mer i hennes föredrag än i boken...
lördag 29 oktober 2011
För Selma
Är det någon som bör bli uppmärksammad en helg som denna, är det Selma Lagerlöf. Hon har alltid varit en stor förebild hos mig. Förutom att vara en lysande författarinna var hon en riktig företagare och långt före sin tid. Bara hennes kvinnoporträtt får mig att gå igång. Hur hon hyllade konstnärssjälen. Hur hon skrev om omvärlden och sin egen skrivkramp i Bannlyst...
Men kanske framför allt berättandet, skräcken och gotiken. Och det är kanske inte så konstigt, överlag var det något man hade större kännedom om förr än idag. Man levde tätare in på'et. Kurade skymning. Förde vidare muntligt. Om än det är ett arv vi fortfarande håller högt här i Värmland.
Det går att lyfta fram mycket, Körkarlen, Herr Arnes Penningar etc. Men själv ryser jag som mest av kapitlet Dovres häxa i Gösta Berlings Saga. Kanske inte att jag ryser så mycket av skräck men kraftfullare porträtt i litteraturhistorien får man leta efter. Ja, det är av njutning jag skälver.
Till helgen tänder jag ett ljus på hennes grav.
Fast ikväll läser jag henne högt och självklart just Dovres häxa.
Men kanske framför allt berättandet, skräcken och gotiken. Och det är kanske inte så konstigt, överlag var det något man hade större kännedom om förr än idag. Man levde tätare in på'et. Kurade skymning. Förde vidare muntligt. Om än det är ett arv vi fortfarande håller högt här i Värmland.
Det går att lyfta fram mycket, Körkarlen, Herr Arnes Penningar etc. Men själv ryser jag som mest av kapitlet Dovres häxa i Gösta Berlings Saga. Kanske inte att jag ryser så mycket av skräck men kraftfullare porträtt i litteraturhistorien får man leta efter. Ja, det är av njutning jag skälver.
Till helgen tänder jag ett ljus på hennes grav.
Fast ikväll läser jag henne högt och självklart just Dovres häxa.
Bild från Västanå Teater
fredag 28 oktober 2011
Svartmåne med sting i
Tiden är förbi när jag kunde flacka runt på det ena mötet efter det andra, gå på föreläsningar, dansa hela natten, träna, hinna med tefikor och all världens möjliga aktiviteter, inklusive, hör och häpna, stillhet - under en och samma dag. Mestadels tänker jag: tack o lov! Jag blir rätt utpumpad av att bara tänka på det. Det har skett en radikal förändring över de senaste åren och som medfört att jag inte längre prioriterar på samma sätt. Mängden prestationer gör inte min dag. Jag duger ändå, rakt upp och ner eller lite krokigt. Fast ibland vore det skönt att ha lite mer av den där vardagen kvar, så att man slipper bli urlakad i huvudet dagen efter en kväll med möte och huvudvärk och långkörning på öde skogsvägar i mörkret.
Men det finns ju andra sätt att tackla det. Såsom att möta förmiddagen med ett lugnare tempo, gott te från Yogi och en fin olja i brännaren. Såsom att vara snäll mot sig innan man ska göra det man behöver göra som kan ta energi, samt att rusta sig under tiden. Det vill säga de tekniker som få en att jorda sig och sticka ner svanskotan i mammajorden. För precis som Willenda skriver över hos Månsystrarna, den här veckans energier är onekligen starka. Och ja, har de kunnat undgå någon?
Inatt, eller sen kväll, avser jag åka iväg till "min" badvik där jag huserade under sommaren. Jag ska picnica, bränna papper, trötthet, och allsköns skit jag har samlat på mig den senaste tiden. Det kommer bli kraftfullt. Och sedan, efteråt, ska jag lägga mig på Kvinnoklippan, det stora klippblock som har lärt mig så mycket av sin kunskap. Invirad i filtar ska jag låta min kropp bli en enda stor rot. Och som jag förstår kommer det bli en liten utesittning.
Och imorgon, dagen med samma namn som min vackra mormor, kommer vi ha höstens tredje poesikvällen här hemma. Den här gången med berättandet i fokus och tema skräck. Då kommer jag fyllas på av värme, energi och allt det där goda. Plus allt det där sköna som tilltalar en skräckromantiker som jag. Imorgon kommer jag lägga ut en länk till något av det jag kommer läsa.
När alla har gått och lägenheten gapar tom så kommer jag duka upp min årliga tebjudning. Ha fram det fina porslinet, duka vackert etc. Mina gäster är döda men för den sakens skull inte frånvarande annarsvis, tvärtom, en del av dem arbetar jag med. Förr dukade jag upp det bästa som kan tillhöra en tebjudning i mitt tycke och ja, delvis kommer det bli så även i år men nu inser jag att självklart ska jag bjuda dem sådant de själva ansåg så himmelskt gott i jordelivet. Såsom varma katrinplommon med vispgrädde till mormor, tonfisk samt smör till katten.... Det är så givet och enkelt och kanske just därför varit dolt för mina ögon.
Nu. Fixa blomkålssoppa.
Men det finns ju andra sätt att tackla det. Såsom att möta förmiddagen med ett lugnare tempo, gott te från Yogi och en fin olja i brännaren. Såsom att vara snäll mot sig innan man ska göra det man behöver göra som kan ta energi, samt att rusta sig under tiden. Det vill säga de tekniker som få en att jorda sig och sticka ner svanskotan i mammajorden. För precis som Willenda skriver över hos Månsystrarna, den här veckans energier är onekligen starka. Och ja, har de kunnat undgå någon?
Inatt, eller sen kväll, avser jag åka iväg till "min" badvik där jag huserade under sommaren. Jag ska picnica, bränna papper, trötthet, och allsköns skit jag har samlat på mig den senaste tiden. Det kommer bli kraftfullt. Och sedan, efteråt, ska jag lägga mig på Kvinnoklippan, det stora klippblock som har lärt mig så mycket av sin kunskap. Invirad i filtar ska jag låta min kropp bli en enda stor rot. Och som jag förstår kommer det bli en liten utesittning.
Och imorgon, dagen med samma namn som min vackra mormor, kommer vi ha höstens tredje poesikvällen här hemma. Den här gången med berättandet i fokus och tema skräck. Då kommer jag fyllas på av värme, energi och allt det där goda. Plus allt det där sköna som tilltalar en skräckromantiker som jag. Imorgon kommer jag lägga ut en länk till något av det jag kommer läsa.
När alla har gått och lägenheten gapar tom så kommer jag duka upp min årliga tebjudning. Ha fram det fina porslinet, duka vackert etc. Mina gäster är döda men för den sakens skull inte frånvarande annarsvis, tvärtom, en del av dem arbetar jag med. Förr dukade jag upp det bästa som kan tillhöra en tebjudning i mitt tycke och ja, delvis kommer det bli så även i år men nu inser jag att självklart ska jag bjuda dem sådant de själva ansåg så himmelskt gott i jordelivet. Såsom varma katrinplommon med vispgrädde till mormor, tonfisk samt smör till katten.... Det är så givet och enkelt och kanske just därför varit dolt för mina ögon.
Nu. Fixa blomkålssoppa.
måndag 24 oktober 2011
***
Kanske att jag just såg en av de finaste bilderna ever. En tant i röd jacka och med svart rullator med en icakasse i korgen, kom och gick tillsammans med sitt barnbarn (20-års åldern). Han drog en svart gammal cykel med ytterligare en icakasse i cykelkorgen och med ett kondispaket med röda snören på pakethållaren. Sakta kom de och gick här utanför. Så oerhört vackert. På så många sätt.
Och plötsligt så höjdes faktorn på den här Måndagen ett par tre, fyra snäpp.
Och plötsligt så höjdes faktorn på den här Måndagen ett par tre, fyra snäpp.