Inget provocerar så som just inställningar

Mina dagar och kvällar är fyllda av så mycket fint och glittrigt: teaterbesök med vännerna på Cabaret, vernissage för och med vänner, utflykter genom den väsenlika värmländska landsbygden, berättarstund med,för och av vänner med kanske världens godaste hallonpaj - som den smakade sommar! på kanske en av de mysigaste små antikvariat, pluggande och c-uppsatsskrivande - som är fantastiskt intressant, träning och promenader, tegelsten till god bok på nattduksbordet, sängliggande med mensvärk och fina vänner som kommer med fina samtal - ikväll ytterligare en lyrikkväll hemma hos oss med vänner....
Så jävla mycket bra och positivt att jag förgås
dukar under
och breder ut den slitna och trasiga spetsen
med påfågelfjäder
och svart strass-sten
träder in i den blå timmen
något tidigare
än förr
ja, man skulle kunna kalla det för svenskt vemod
ångest
lurar likt en katt bakom hörnet, redo att hoppa fram och slå klorna i tårna för att genast ge sig av i ett vilt och galet krumsprång. Ja, jag hoppas att det är just så det kommer gestalta sig - som ett vilt och galet utfall, över innan man ens hinner känna smärtan i tårna men som väcker lusten, att fortsätta busa vidare. Kanske att det är min tur att jaga ångesten upp i ett träd. Låta den vänta ute på farstukvisten, för ingen har dött av att vara ute i några ynka, pytte få minuter - mer likt ett par andetag, hur illa det än verkar där ute. Inte ens ångesten. Fast den behöver vädra nosen lite, skaka ur sömnen ur pälsen.
Ska jag dras med det här livet ut i perioder är det nog bäst att vi blir propert presenterade för varandra. Kanske bäst att börja betrakta som ett husdjur menar jag. Hur gärna jag än inte vill. Och hur gärna mer jag önskar att det var en riktig katt istället. Men ändå, det handlar om inställning
som med allt
annat
kanske är det genom att ändra den som det där utfallet gör mindre ont i tårna, kanske rent av kittlar... kanske uteblir det helt och hållet, som om det blev påkommet och ändrades i sista sekund och gick åt andra hållet istället - lojt och ointresserat
eller
så kanske det kommer som ett ras med blötsnö - alldeles tungt och jävligt

jaaa...så många scenarion, så många möjligheter... fläktar man lite med håven är det alltid någon guldklimp till fjäril som fastnar vettja, ibland stirrar man sig bara lite väl blind på färgmönstret. det kan vara den gråpudrade flyget som bär på den största insikten
så självklart och naturligtvis

och för det mesta spelar det ingen roll vad man tänker, förbereder, ändrar etc. Livet sker ändå. Och det finns en stor lugnande trygghet i det.