Café och hattutställning

Läste följande notis i vårt veckoblad:

Gå på café och hattutställning i Råda Ordenshus, söndag 13 september, kl. 14.00-17.00
Dansuppvisning av Junis.
Kl. 15.00 Aina Amandusson berättar om skrönor, människoöden och finska nybyggare i Butorp.
Du får äta bullar, massor med goda kakor och moccatårta efter gammalt recept för 40 kr.
Vem har finaste hatten? Lämna in din hatt och besökarna får rösta. Ägaren samt de som röstat på den får pris.
IOGT-NTO, Våra Gårdar samt NBV anordnar.

Givetvis ska vi dit! Jag som har en stoor förkärlek till (engelska) landsbygden, gamla deckare och antik tid överhuvudtaget, te och fika, tanter, HATTAR!! (och mord ) känner att jag kan få mitt lystmäte stillat. Inspirerande för skrivandet! Givetvis kan det bli - och kommer nog att bli - hur töntigt och knastertorrt som helst men det spelar ingen roll. Jag och min ständigt fikasugne älskling ser möjligheten att få göra något vi inte brukar.

Kanske jag skulle se till att göra häxhatten innan, vad tycker ni?

Bokval

Det senaste året har det inte blivit så mycket skönlitteratur för min del. Sedan i somras har jag varit på jakt efter just det men kriterierna har varit höga. Jag har sökt och sökt men det har inte tilltalat mig i sluändan ändå och boken har fått stå kvar på hyllan. Det finns ett par böcker jag är sugen på men inte just nu utan längre fram. Jag har nästan blivit tokig, hur svårt kan det vara att hitta boken?!

För någon vecka sedan eller två gick det ett program om Selma Lagerlöf. En av mina absoluta favoritförfattare - och som dessutom också kom från kära Värmland... Och med ens var det så självklart vad jag skulle läsa. Så nu läser jag Liljecronas hem och är helnöjd med mitt val. På tur väntar sedan Löwensköldska ringen. Någonting säger mig att det är just precis det jag ska läsa nu. VET att något väntar mig i texten.

Jag kan inte få nog av hennes böcker. Har läst om flera av dem, En herrgårdssägen vet jag inte längre hur många gånger. Det var förresten den första boken jag och kärleken hade högläsning ur. Alla intressanta teman och dessutom det gotiska och spökliga. Som gjort för att läsa om hösten!

Navigation

Det har sagts förr och det lär sägas igen, att leva är att ta kommandot över styrningen. Att leva är att lära sig den ädla konsten om navigering. Det handlar om att stå på kommandobryggan, se i kikaren, välja ut rätt kurs och sedan ta skeppet dit. Simple as that, faktiskt. Ibland gör vi det så mycket krångligare än vad det behöver vara genom att låta sträckan vara onödigt lång. Ibland är det precis vad det handlar om, att ta den i etapper. Ibland handlar det inte om att få skeppet till den där kusten i så fint skick som möjligt och på minsta möjliga tid utan att överhuvudtaget ta sig dit. Att inte ändra kurs utan styra dit kompassen faktiskt pekade från början.

För mig är det att vara snäll mot sig själv. Reparera och laga, att syna och gå över skeppet - kan man alltid göra senare - bör man göra senare - och vid tid för vila, det går inte att styra och vara ute på haven ständigt. Att trampa landbacken utan tanke på vågors kluckande fyller sin funktion. Gör att lusten föds på nytt.

Det ska vara bekvämt att segla men hur förberedd man än är så råkar alla ut för minst ett riktigt oväder. Det är som det ska vara. Och det stärker en, blir till minnen och erfarenheter. Något att berätta på en undangömd krog för sjöbusar eller vid en öppen eld om kvällen, där man berättar och delar minnen och viktig kunskap, sådan som det inte alls går att läsa sig till. Det blir till en våg som rullar in till hamn efter hamn.

Måndagar

Måndag igen och jag gillert'. Det är något visst, något speciellt, ett skimmer över Måndagarna och början av veckan som inte återfinns senare i den. Enligt mig. Jag tyckert det är underbart att vakna upp och veta att veckan kommer bjuda på inplanerade och oplanerade saker. Sånt som är roligt blandat med det som är mindre skoj. Arbete/skola vs fritid, lovely! Det är spännande att leka med tanken att när jag summerar veckan på söndag kväll är det mycket som kommer att blivit just så som jag inte förväntade mig, men vad utav alltihop? Måndagar är vardagsrutinerna efter helgens lättja och båda behövs i en salig mix för att livet ska vara riktigt lyxigt. Jag tycker om att stiga upp med klockan på måndagar och äta snabb frukost och njuta av koppen med te innan veckan får börja, lika mycket som jag njuter av att dra mig under helgen.

Måndagar är även Mån-dagar, fru Lunas dagar. Vi männsiskor är så bra på att vandra solens väg, att sola oss och röra på oss under dagtid. Det ljusa är tryggt och hemtamt medan det mörka är farligt, skrämmande och otryggt. Om kvällarna ska vi vara inne eller röra oss där det är mycket folk. Annars är det farligt. Vi har glömt bort att måna oss. Glömt bort att lära känna miljön nattetid och under olika faser. Och följden har blivit att vi ser saker där det inte finns något, att vi inbillar oss och låter fantasin flöda. Vi har glömt bort att låta månen smeka sitt bleka ljus över oss.

Nu var visserligen det inte alls det som jag från början tänkt skriva angående mån-dagar men det får stå kvar. Det är tänkvärt på sitt sätt. Hur förhåller DU dig dygnets timmar? Nu menar jag inte aktiviteten utan hur du förhåller dig till ljuset och mörkret. Hur kommer det sig, tror du?

Gudinneskolan

Så bara måste jag ju tipsa om Anne Nilsdotter Elmbergs Gudinneskola på bloggen Gudinnerummet. Kursen, som pågår 1/9-31/12, fokuserar på att värdera och älska sig själv mer, att upptäcka den inneboende gudinnan i oss alla. Anne har stor erfarenhet och jag kan varmt rekomendera den.

Så gör det du med, följ min länk i högra spalten och bli med du också!

Zigenarvagnen och fredagkvällen

Sedan vi flyttade in i lägenheten har vi tänkt att vårt pytteytte sovrum skall ha tema som Indien, Orienten, franskt horhus och mexikansk bordell. Ett rum för kärlek, fantasi, drömmar, erotik och sinnlighet. Passion i alla dess former. Mobiltelefoner är strängt förbjudna, elektricitet går inte helt att utesluta då vi är riktiga bokmonster båda två. Och vi har lyckats riktigt bra med små enkla och billiga medel. Varje kväll jag lägger mig njuter jag fullskaligt, jag älskar det där lilla rummet! Brukar säga till A att det vår lilla cirkusvagn. Och så inser jag först nu att det är ju faktiskt det. Vår lilla romska lya. Och jag vet precis vad som behöver tillföras för att min zigenarvagnsdröm ska stillas någorlunda till framtiden.

Och för den som när de här drömmarna med eller bara vill få nys om en ny blogg kan jag tipsa om den här: http://afancifultwist.typepad.com/a_fanciful_twist/

Ikväll ska A bort på pyjamasparty. Jag brukar kalla det för det när han sover borta hos killarna. Det innebär att jag har en kväll för mig själv. Jag ska se på film, tända ljus och både äta och dricka hallon. Ska bli såå härligt! Och dessutom kan det absolut komma att utföras något magiskt i mångudinnans ära.

Längs yttre och inre vägar

Det finns en längtan inom mig sedan barnsben att bosätta mig i en zigenarvagn och färdas längs vägar i Sverige och övriga Europa. Ständigt har där funnits drömmar om dessa vagnar, lastbilar, bergsbyar i Peru, små fjällstugor i Sverige eller Kanada, svenska torp, tipis och franska landsbygden, fyrar med fyrhus och kvarnar. Längtan och drömmen efter någonting mer.

Att på tv se Chokolat eller dokumentärer om exempelvis det där norska konstnärsparet är inte bara att bevittna något annorlunda för mig utan det slår an en klang, en ton i djupet inom mig. Det är en trumma som pulserar en välkänd rytm i mitt blod. En vetskap om att jag behöver längre ut på kanten. Att det inte finns några alternativ, att det är det enda rätta.

Det har aldrig funnits ett behov eller en längtan inom mig att göra som alla andra eller att följa en bredare ström. Min egen vilja har alltid varit viktigast ändå är det just till mig själv jag inte har lystnat. Jag har inte lystnat när det har varit av yttersta vikt. Jag har varit till lags. Det är slut med det nu och jag vägrar bära det onödiga bagaget mer, det behövs inte. Och med det, med den här bearbetningen blossar själen och min inre blomma upp likt en sprakande eld. Och allt det där som kan tas enbart för naiva och romantiska drömmar utan verklighetsförankring sipprar fram än mer. Och jag vet, det är jag. Jag vet vad jag behöver göra och hur det kommer se ut en dag. Fram tills dess får jag göra det jag gör nu men horisonten är inte långt borta.