Vid två viktiga tillfällen som kommit att sätta prägel på mitt liv,
ett vid sommar, ett vid vinter, båda inom loppet av ett halvår,
kom lodjuret att korsa min väg.
Med stortassarna och stortofsarna löpte de vägen i krumsprång.
Instinktivt visste jag vad de hade att säga mig, varför de som en gåva
uppenbarade sig för mig.
Och med rimtursarna växande lärde jag mig att flyga på ett oanat sätt.
Sandständer och klippvikar, rullstensnäs och gäddvikar,
kustremsorna är ett pärlhalsband satt kring mitt hjärta.
Och vid en fisketur under veckan bärdes ett ömsat ormskinn hem.
Som en kärleksgåva. Som ett budskap till mig från ormen
med någon annan som budbärare.
Och jag trivs nu. Spinner och kurrar som huskatten.
Slickar tassen nöjt efter en första arbetsvecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar