Tempelrum

Det finns en skog jag saknar, längtar men som sedan länge skiftat skepnad.

Kommit att bli något nytt, främmande.

Och inte alls så mycket skog som den en gång var...

Den där blandningen av lövträd och barrträd.

Av mossa och småtjärn.

Av svamp och vårblomma.

Hur doften kändes i näsborarna varma och kalla dagar.

I väta och torra.

Jag strök träden, stammarna likt en lokatt.

Visste stigarna och letade mig fram däremellan.

Lämnade spår - hår, hud och naglar.

Jag har hittat andra skogar.

Strukit mig fram.

Känt dofter.

Verkat.

Men inte hittat hem.

Blivit mottagen.

Men inte hittat hem.

Inte tillräckligt ostört. För mig.

Jag har fina skogar runt om.

Men längtar för tillfället att vandra blandskog.

Trampade stigar med falna löv och hög krispig luft.

Sticka av mot snåret och bakom.

In i mossa och barrhem.

Längre och bortom.

Upprätta.

Och fortsätta inomhus.

Skapa av det samlade.

Tillfredställa skathjärtat.

*

Helgen. Ett sammelsarium. Av tentaskriv, firande, skådande och skapande.

Bara mina ögon hemma, innebär porten öppen.

Andra slags möjligheter.