Wildflower

Ibland.

Rätt ofta.

Visa sig något vara helt annorlunda mot förväntat.

Och ibland är det faktiskt inte till det bättre.

Utan tvärtom.

Hur mycket kan man kompromissa? får man fråga sig själv.

Hur mycket tumma på sig sälv.

Och/eller andra faktorer.

Så mycket man får ta i beredskap...

Innan man tar ett viktigt beslut.

Huruvida räkna in eller bort.

Ibland är svaret så uppenbart.

Vi vet att det är skrivet i neon men låtsas inte om.

För att det gör ont.

För att det blir för uppenbart.

För att jagschemat behöver förändras.

För en massa anledningar ljuger man sig tid.

Eller är det bara jag?

Nej.

Själv behöver jag ytterligare exkludera något i jakten på det beständiga.

Eller nåt åt det hållet.

Jag vågar se i något jag vanligtvis blundar för.

Jäklar vad det känns.

Fullt med negativa ord jag vanligtvis inte identifierar mig med blommar upp.

Är det galenhet det här.

Eller sunt förnuft?

Jag vet ju svaret.

Oh my, oh my..

Nothing but a dead end.

Bara för att man tagit av på fel väg behöver man ju inte fortsätta den.

Det om något är galenhet.

***