Goin' South

Wildflower, Fashion Wave, Spell and the Gypsy, Crush Cul de Sac, Born to be wild

Tordyveln flyger igen

Jag läser om Tordyveln flyger i skymningen.

Kanske en av de böcker som mest påverkade mig när jag läste den som barn.

Som om inte hela skuggserien...

Maria Gripe...

Allt sedan vårterminen startade har jag haft den här längtan inom mig.

Att när sommaren kommer..

När jag kan läsa för min egen skull.

Nu kan jag ju inte riktigt det ändå.

Men ändå.

Jag och tekoppen igårkväll -

strax efter kl. 20, den 27 juni, på väg mot fullmåne.

Och det blir bara så mycket meta det kan bli.

När bokens inledande handling utspelar sig

27 juni, på väg mot fullmåne, strax runt kl.20.

Än mer meta när inledningen behandlar slump och öde...

Haha!

Är det det som kallas för läsupplevelse?

Måntro.

Vad jag gillar så starkt är att språket är så poetiskt.

Inte reducerat för unga läsare utan nästan tvärtom:

en inbjudan till vad språket, läsandet och skrivandet kan erbjuda som smörgåsbord,

kom och ta för dig!

Bli hänförd, förförd.

Njut.

Så man skapar lust.

Eller kanske snarare tar vara på den lust som redan finns där.

För jag är av uppfattningen att alla bär på en lust.

Bara olika slags omständigheter och faktorer som ställer till det.

Svåra ord och föråldrat språk vävs in så vackert med slang, det nyare.

Hopningarna...så vackra.

Jag tror inte det ställer sig i vägen.

Men vad vet jag.

Själv läste jag den som riktigt ung, omkring 8,9 år.

Jag vet, för jag hade ännu inte flyttat.

Minns hur jag en sommarkväll (eller var det vårkväll?) när jag inte kunde sova.

Steg upp.

Öppnade boken.

Fortsatte.

De sista solstrålarna starka genom de bruna persiennerna.

Uppdragna knän vid skrivbordet.

Jo, jag tror det var kvällen före utflykten till Glava med kompisens familj.

Då vi hälsade på hans släkt, åt revbensspjäll, badade och sprang ändlös gräsmatta.

Hur jag förtjusades i den gamla spisen.

Men allt det dagen efter.

Jag minnns läskvällen.

Som så många andra läskvällar.

Man kan nog säga att det var min identitet, ja.

Bokslukaråldern.

Det fanns ett par yrken som hägrade:

författare och bibliotekarie.

Hur kom det sig att jag inte satsade på det senare? undrar jag.

Men...

att jag redan då hängde med i diskussionen om öde/slump, tro och vetenskap...

Fast vi var två tjejer, bästa kompisar

som verkligen pratade de här ämnena - och allt annat med varandra och fäderna,

som merparten av lågstadiet och restrerande skoltid hade specialundervisning för att vi låg så långt fram

(vart tog 80-talets resurser vägen???)

Det var hon som tipsade mig -

och den var som klippt och skuren för mig

som redan lekte såhär.

Eller?

Kom allt sen, efter boken?

Jag vet inte.

Men att på nytt läsa den är som att åka tillbaka i tiden.

Så mycket som jag blir påmind om.

Positivt.

Luktgummin, känslor, lekar etc.

Och jag älskar, fullkomligt älskar

hur jag mer eller mindre får samma inre bilder som då.

Och en annan bok ger sig till känna.

Bilder och en handling förnimmer..

Antagligen lånad samtidigt, läst i direkt anslutning.

Eller en radioföljetong från den sommaren eller en annan.

Vilken är den?

Jag behöver läsa...

Eller är det en dröm?

Skapad ur bokens värld,

böckernas värld...

Allt det som lätt och ledigt beträds med en författare som bjuder in.

Som inte har en vaktpost som tittar efter åldersgräns.

Varken uppåt eller nedåt i åldrarna.

Som sträcker ut en varm hand och ber dig gripa tag.

Som rubbar dina sinnen och hela existens (i någon form...)

Banne mig!

***

Spell and the gypsy, Brown dress with white dots, Earth Age??

In other words:

I re-read on of my favorite books from childhood at the moment. One of many books written by swedish author Maria Gripe. I remember how I completley got into it, living it. Like so many other books both now and then. It get me thinking of writing, language, lust... and how I love that the author don't wrote to younger readers but instead inviting the reader to a poetic and more "older" world. More colors, hues. Something more complex.. A author who take younger readers and children seriously, who don´t spare. I could go on and on....

I know you

Wildflower, Tumblr: Tiny girls and dumdum boys

I’ve got all the magic I need

I got sinister things waiting for you in my rattle bag

Egyptian rings, and the dust of kings, and the tooth of a hag

The bones of Keats, the tongues of cheats, and a mad dog’s eye

And I’m going to make you love me and you won’t know why

[...]

I’ve got war paints, the skulls of saints, don’t you want to see ‘em

The blood of popes, and Tyburn ropes from the Black Museum

I’ve got Frederick Delius’ finger, Wordsworth’s tattoo

And I’m going to love you with everything, and I think you’re going to love me to

I’ve got all the magic I need, all the magic I need

I’m going to do the business on you

I’ve got all the magic I need

/Richard Thompson

Det ryms så mycket död och liv på en och samma dag

Den onda taggen är utdriven.

Fördämningen släppt och flödet åter flödande.

Utvecklingen högst påtaglig.

På så många plan.

Det var tänkt ett jobb i sommar.

Vars område jag saknar tidigare erfarenhet från.

Jag hade en uppfattning, mer kunde jag ju inte veta på förhand.

Jag klarar av det mesta om jag ger mig sjutton på det.

Kan ha en grym fokusering.

Men ibland är den viktigaste frågan:

På vilken bekostnad då?

Plus och minus på energikontot.

Ibland, rätt ofta, får man väga in ekonomikontot också.

Men ibland är den största investeringen att inte väga in det.

Utan det inom.

Jag tänker inte förklara mer ingående.

Jag avslutade.

Uppdaterade på så många sätt möjliga.

Oavsett vilket beslut man tar, var man står -

flödar det så mycket bättre,

om både hjärtat och hjärnan fått säga sitt.

Harmoniserar.

Det är liksom förutsättningen.

För just harmoni.

Vägen fortsätter.

Ny kurs och ny navigering.

De ändlösa landsvägarna.

Väntande, vibrerande.

***

Spell and the Gypsy

Men mest hörde jag korparna sjunga

Tillbaka efter Midsommarfirande.

I lugnets tecken.

Färdats och omgett mig med blommande ängar.

Neil Young och Doors.

Solat.

Promenerat.

Dansat.

Fått myggbett i bizzarra antal.

Idag ett regn och det passar mig.

Hämtar ikapp själen.

En ledig dag.

Snart strukturering.

Min murgröna dör och lever samtidigt.

Det bor ord i mina händer.

Mönster, färger, berättelser i min kropp.

Vill ut.

På olika sätt.

Näring.

Funderar på om klippta trådar åter vill in i väven.

Om de ska.

Under tiden tvättar jag undan.

Finns en slags meditation i det också.

***

Brown Dress With White Dots, Crush Cul de Sac

I lövverket

Crush Cul de Sac, Wildflower, Spell and the Gypsy + forgotten

Nej saker och ting blev inte som förväntat nej.

Och som sagt, när blir de någonsin?

Det förutsägbara...

Två sidor av myntet, av solen, av livet..

Ny riktning, ny kurs.

Gå vidare.

Uppdaterat jagschemat.

Raderat.

Det sista kvarstår innan dess.

Säga orden 

Och för att varva ner

kryper jag längre in i Doorsdimman.

Lyssnar bluesen.

Skapar.

Nytt ska puttra och blandas samman.

Inte bara metaforiskt.

Om jag hade medlen.

Skulle Californien bli mitt hem.

För en sommar.

Det blåser en stark vind.

Och jag vet inte om jag kan tycka att det är av ondo.

Modersklippan kallar.

Hela och dyrka.

Jag skulle kunna bo under stjärnorna.

Precis rakt under.

Tända eldar.

Tända eldar.... om du förstår.

***

In other words:

Something I planned be a part of my life this summer didn't fell out well. New direction. The compass. The medicinewheel.. Keep on movin. I heal and recover with Doors as always. With old rootblues. Creating. Would love going to California for some couple of weeks, months.. Don't know what it is. Or. I do. There's a rock calling me beside the lake nearby. Gonna take a efternoon, a evening and a night. Bathing and sunbathing. Lit the incense, lit the stars, lit the fires. The fires. The fires. If you know what I mean...

Step outside

Crush Cul de Sac

Jag löper eller går skogsspåret varje morgon.

Och jag slutar aldrig förundras över.

Hur viktigt det för mig är.

Eller hur fantastiskt vackert det är.

När man på riktigt öppnar ögonen.

Sinnena.

Allt det grönstarka. Klorofyllstinna.

Dofterna. Ljuden.

Varje morgon en tropisk regnskog.

Rikedom.

En del hamnar i juicer och på matbordet.

Gratis superfood.

Lyssnar rootblues längs vägarna.

Inget stämmer bättre.

Än rasp längs värmländska spökvägar.

***

Wildflower

Ibland.

Rätt ofta.

Visa sig något vara helt annorlunda mot förväntat.

Och ibland är det faktiskt inte till det bättre.

Utan tvärtom.

Hur mycket kan man kompromissa? får man fråga sig själv.

Hur mycket tumma på sig sälv.

Och/eller andra faktorer.

Så mycket man får ta i beredskap...

Innan man tar ett viktigt beslut.

Huruvida räkna in eller bort.

Ibland är svaret så uppenbart.

Vi vet att det är skrivet i neon men låtsas inte om.

För att det gör ont.

För att det blir för uppenbart.

För att jagschemat behöver förändras.

För en massa anledningar ljuger man sig tid.

Eller är det bara jag?

Nej.

Själv behöver jag ytterligare exkludera något i jakten på det beständiga.

Eller nåt åt det hållet.

Jag vågar se i något jag vanligtvis blundar för.

Jäklar vad det känns.

Fullt med negativa ord jag vanligtvis inte identifierar mig med blommar upp.

Är det galenhet det här.

Eller sunt förnuft?

Jag vet ju svaret.

Oh my, oh my..

Nothing but a dead end.

Bara för att man tagit av på fel väg behöver man ju inte fortsätta den.

Det om något är galenhet.

***

Fångad

Det finns något vackert i att våga falla.

Modigt.

Tappert.

Att i svaga ögonblick våga visa och falla över.

Låta sig bli fångad.

Veta att bli fångad.

Tillit.

En starkare hand som tar vid.

Som säger eller agerar så att ett lugn kan infinna sig.

Kärlek i ren och vacker form.

De andra formerna rymms inte här.

Inte nu.

De varma färgerna.

Omsluter.

Gör det så mycket enklare.

Att handla med hjärtat.

Ge och ta.

Fläta och binda samman.

Växa likt en vinranka.

Blomma ut.

***

Pictures Wildflower, tumblr Tiny girls and dumdumboys

In other words:
To give and receive love. To allow yourself to fall i weak moments. Knowing your parntner will be there. Taking care. Those moments. Speaking, acting with and thruh your heart. Make all of it so much stronger.

Take me to Tokyo

Du sa att du såg en dröm men var inte beredd att gripa efter,

att fånga in i ditt nät

så mycket kraft, lust

som vill ut ur dessa fingrar men som inte hittar vägen

rusningstrafik kl. 16.00

alla tunnlar står stilla

springfärdiga bakom portar

allt är ett kollage

ett gytter av mängd

det var när daggen raderades som du obemärkt gled förbi

ett glittrigt fjäderfä på jakt efter lyckan

slängde molnen i papperskorgen och eldade stort

Pictures Wildflower

Mitt vilda öga dansar

Nedanför vårt köksfönster

ett hav av syrener

kanske det vackraste som finns

kanske det ultimata beviset på försommaren

som om det skulle finnas gränser för snö och blom

?

Och det finns så många idéer. Drömmar och visioner.

Mitt vilda öga dansar.

Och alla är de så oförväntat feminina.

En berså av spets, blommor och romantik.

Om man nu finner dödskallar romantiska.

Jag kan. Bland annat.

*

Jag är stark i mitt blod nu.

Så oförväntat vital och kraftfull.

Och när regnet öste som kraftigast

löpte jag spåret som inte tidigare den här våren.

Allt det vilda, klorofyllstinna, sötaktiga -

det omfamnade mig,

smekte och smakade mig.

Vässade mina klor och förberedde.

.

Jag sätter punkt.

Tvättar bort rädslor från hörnen.

Hänger tvätten och luktar doften av upplyst sinne.

Betraktar alla de där bortglömda möblerna i källaren.

De är inte våra men jag hemskt gärna låta dem bli.

Obetydliga i aktuellt skick.

Men jag ser något bortom.

Jag tänker fråga.

Men inte nu.

Nu existerar andra frågor.

Pictures via Wild Flower



In other words:

I'm so filled up by dreams, visions and creative thoughts at the moment. In love with my runningexercise (?) in the forest nearly every day. All that green and glitter. Healing me...