Queen of Emotions, Queen of Cups

Jag finner det ytterst märkligt att när vi pratar om kvinnor

och vår närhet till känslor så målas fortfarande bilden fram

av en hysterika

halvtokigt ylande till månen

som om vi fortfarande levde kvar på Jane Eyres tid

och inte alls i den moderna samtida

som om det fortfarande är ett ideal

att vara husets ängel

i direkt anslutning betonas vikten av att kontrollera jaget,

att hålla tillbaka och inte brusa upp mot omgivningen

som om allt vad kvinnors ilska är kan härledas till att vara

ett vuxet barn, till personlighet, PMS eller

projektion

det sägs om henne, den emotionella kvinnan, att hon är för rak,

för neurotisk, för stridslysten

för känslosam

för labil, för mycket men aldrig lagom

egentligen kanske det är hon som är den balanserande

kommunicerande

och omgivningen som är den med det riktiga problemet