La Luna

Det snöar i sidled.

Kapslar in.

Gömmer undan en stund till.

Jag gör likadant.

Gömmer undan en stund till

med kurslitteratur, te och tarotkort.

I brännaren bränns lime, inte inuti som på ytan...

Likt en vulkan, sval på utsidan men varm inunder.

Och i takt med att månen växer, avtar såret på näsan -

en slags tideräkning, om vad som komma skall.

För snart 32 år sedan föddes jag natten till dagen som nästan inte finns.

Det var en Fredag och månen så gott som full.

Jag vill gärna att det betyder nåt.

Vilket det ju också gör. För mig. För någon annan.

I handen leker bergskristaller, månstenar

och jag tänker att det finns en mörk sida.

En vi inte har sett,

a dark side of the moon.

Vad det nu innebär att se,

att veta,

att känna till.