En remiss som glömts bort och tio månader i vårdkö som inte fanns. Sånt som skapar kaos, blockerar mig och får mig att inte fungera fullt ut resten av dagen. Men idag är inte en sådan dag. Liksom fredagen inte var. Jag ställer mig över det. Förvandlar mitt temperament till mitt svärd och hugger ner det snåriga buskage som sinkar min väg. Jag tänker att läkare inte ska vara nog för att falla.
Så jag lyssnar på en av mina favoritlåtar, Isis. Tvättar axlarna rena från förtret. Målar mina läppar starka och lägger, mellan studierna, på lite spackel i kökssofferenoveringen. Förvandlar vreden till motor och drivkraft.
2 kommentarer:
Jag beklagar dig besvikelsen, men du får vara på dem och anmäla det/eller be dem tala om hur missen skall få dem att agera snabbare, när du nu fått vänta så länge.Kramisen!
Mer stridslysten än förkrossad. Men gissa om det är ett lysande tillfälle att träna på att tala för sig. För vem skulle annars göra det?
Galet, galet, galet...
Skicka en kommentar