När du trodde att stickningen var klar,
att du lagt händerna kring stickorna en sista gång
och att väven var färdig,
fulländad,
att du nu kunde luta dig tillbaka,
koppla av och njuta
så repades allt upp,
varv efter varv av handspunnet garn
föll isär likt blinkande rödljus
trådarna brann under dina fötter
och den röda tråden,
den berömda tråden,
försvann runt knuten
någonstans bortom all betong
du behövde börja om
igen, igen, och igen
tills det att du åter hade en väv
och inte enbart lösa snubbeltrådar
nya mönster och nya färger
bländade dina ögon,
bildade rep att klättra uppför
Utdrag ur mitt bokprojekt som förhoppningsvis kommer finnas nära dig nästa vår.
2 kommentarer:
den här var så vacker, förtvivlan och hopp på samma gång.
Har du börjat om?
Oupphörligen. Kanske inte repar upp allt men några varv, eller ett par maskor. Eller så låter jag det stickas in, bli till en fixpunkt. Eller till ett nytt mönster. Jag har nycklar, prövar vart de leder. Vad de innebär. ;D
Gör vi inte alla?
Skicka en kommentar