Vid kvälls

Det tog mig hela dagen, ja, faktiskt ända till nu, att inse att det är trött jag är idag. Verkligt trött. Att det är det den kliande känslan på ryggen beror på. Att det är därför allt skaver likt rastlösa skoskav på vift genom vardagen. Att det är därför jag känt en irritation ganska så sprättlätt. Nu var det visserligen inte ett helt okänt faktum den här tröttheten. Vissa beslut gällande dagen har faktiskt fattats just med hänseende till den men ändå, det dröjde ända tills nu för att fullt ut greppa och förstå vidden av den. Haha, jag antar att det är tröttheten som får mig att reagera segare haha! Så, när jag nu fullt ut insett att allt är lika bra som det känns, att jag är vid lika god vigör som igår, så kan jag helt förkasta tanken på att det är till ångesten jag är på väg. Ingen mer oro, mer njuta av stillhet. En smoothie med oproportionellt mycket nyponskalsmjöl och timjan men jag orkade inte måtta och hey den blev jäkligt god ändå. Ett ananasbad och varm choklad med vispgrädde och ostsmörgås till kvällen. Det blir så fulländat det kan bli. Natta mig själv. Krama handen och säga att jag duger som jag är, att jag älskar mig och att det är okej att det blir så ibland - att det kliar och sticks, huggs och motas, att det inte blir som man har tänkt sig alla gånger. Faktiskt ganska sällan. Och att det är okej att inte ha garden upp hela tiden. Att man kan sänka den helt, slänga boxhandskarna på parketten, lägga sig i soffan och säga, jag tänker inte göra ett skit. För att det är mer bejakande som håller Livshjulet i rörelse. Levande, flödande...