Det är mitten av Maj och äntligen börjar värmen att nå även oss. Björkarna har musöron och gräsmattorna lyser vackert av smaragd. På torget trängs missbrukarna med soldyrkande familjer, ungdomar och äldre - alla äter de glass. Solglasögon och jacka, helst regnjacka är ett faktum, i frånvaron börjar regnet.
Till helgen är det pingst. Jag minns när jag var liten och vi firade pappas födelsedag. Han fyller något senare men det var vid pingst farmor brukade komma med tåget. Det var guldkanten på tillvaron att gå och möta henne och ha henne sovandes i vardagsrummet. En lyx att få egentiden med henne. Att ligga och betrakta henne när hon gjorde sin morgongymnastik - cykla till hundra bör man varje morgon. Vi gick på promenader och hon pekade ut blommor och lärde mig namnen - den där lilla blå heter Scilla, de där stora bladen tillhör Tussilago, den stora gula som liknar en smörblomma fast vid vatten heter Kabbeleka fast den ska du undvika. Och sedan firade vi pappa i trädgården, med tårta och kaffe, och syrenerna blommande i bakgrunden.
Vi bor på andra våningen i ett privat hyreshus, under vårt köksfönster finns ett hav av syrenknoppar. När de slår ut kommer fönstret stå på vid gavel. Doften och den lila färgen måste vara bland det mest underbara på våren, liksom körsbärsblom och, och.... Jag längtar mig som sagt tokig efter en sommarstuga och där vill jag kunna ha alldeles egen syren, den jättevackra bondsyrenen. Kanske som en berså? I väntan på blandar jag till en vårolja med mandel och just den nämnda blomman. Låter buskarna tala in flaskan och berika den med sina hemligheter.
Lyssnar på Global Heart Native Soul med Miten och Deva Premal, mjukstartar en alldeles jättevacker dag - något molnig, tyst och sötdoftande men vacker och oskriven. Ska ta mig en till kopp med myntate.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar