Så var det det här med ögonöppnare

Det finns mycket jag inte tycker om men jag brukar inte fokusera på det utan istället på det jag faktiskt gillar. Inom vissa områden är det ett exemplariskt tänk inom andra funkar det inte alls. Vad jag riktigt kan störa häcken av mig på är att se hur lärare ute i skolor är så stressade - av befogade och obefogade anledningar - att de tar genvägen och hoppar över väsentliga planeringar, kanske har dem i huvudet men inte synliggör dem för eleverna. Följden blir lika naturligt och självklart elever som har svårt att fokusera och/eller tappar suget när det under ytan signaleras att det är gjort i all hast. Not so funny. För alla parter. Att man inte kan se att man skapar det klassrum man själv väljer, på samma sätt som vi oavbrutet, genom alla val, skapar det framtida samhället. Hur man kan missa sådana väsentliga grundstenar är för mig helt obegripligt. Verkligen.

Givetvis är det här en grov förenkling på alla sätt, håll och kanter. Så är det.

Jag vet att jag kan bli en bra lärare. Jag vet att mina öron och ögon är vad som behövs mer av ute i skolorna men jag brinner inte. Att arbeta med ungdomar i olika åldrar kan vara riktigt givande men det är fortfarande inte vad jag vill längts inne. Kanske någon gång i framtiden, jag har bara så mycket annat jag behöver förverkliga och testa på innan. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska avsluta utbildningen eller hoppa på en annan - nu är egentligen ett gyllene tillfälle. Ett möte behöver bokas.

Nu ska jag snöra på mig löpskorna och slänga av mig inte så lite klassrumsförtret i löpspåret, sååå skööönt!