Maskrosblad och bryggor

I en pistagefärgad prisma vilar minnet av en kanin. Gråter tyst och hoppar sedan vidare in i granhäcken, in i gränslandet. Bidar sin tid och väntar på döden som det vackraste som har hänt livet. Under tiden knoppas syren och äppelblom. På en markplätt växer gräset som aldrig förr, når 20 cm, 30 cm, 40 cm och pärlor träds upp på tråd, skapar nya rum och tidsmarkörer. Det närmar sig kläckningsdags och jag lyssnar till speldosans melodier. Förflyttas till nostalgiskogen. Av ett styvt papper viker jag till en gammaldags karamellstrut, pyntar den med spets och flor, fyller den sedan med minnena från gårdagens kalas. Blandar till en smoothie och kryper upp i soffan framåt kvällen. Lyssnar till göken och en avlägsen gräsklippare.

På tisdag börjar sommaren och jag har redan fått smaka på den. Den här veckan ska jag ta en djupdykning ner i min kreativitets djupa skogstjärn. Hämta upp skatter till ytan, torka av dem eventuell dy och sjögräs, öppna kistlock och studera vad som är redo av avslutas och färdigställas. Ordning och reda ska få större utrymme. Jag tror det kallas metodiskt arbete...

Mitt hjärtas musik

Fick igår inbjudan till Gypsy Beat Street på Fasching, Stockholm, 4 Juni. Mycket tveksamt om jag lyckas komma iväg men å andra sidan är det löningstider och jag har längtat ihjäl mig efter ett Stockholmsbesök den här våren....

Vill bara snöra på mig de röda skorna och dansa timma efter timma.... För den som bor i trakterna eller planerat in ett besök i storstaden säger jag bara - GÅ DIT!!!!!! Det lär bli de skönaste pulsslagen på bra länge. En fin och oförglömlig kväll.

Så var det det här med ögonöppnare

Det finns mycket jag inte tycker om men jag brukar inte fokusera på det utan istället på det jag faktiskt gillar. Inom vissa områden är det ett exemplariskt tänk inom andra funkar det inte alls. Vad jag riktigt kan störa häcken av mig på är att se hur lärare ute i skolor är så stressade - av befogade och obefogade anledningar - att de tar genvägen och hoppar över väsentliga planeringar, kanske har dem i huvudet men inte synliggör dem för eleverna. Följden blir lika naturligt och självklart elever som har svårt att fokusera och/eller tappar suget när det under ytan signaleras att det är gjort i all hast. Not so funny. För alla parter. Att man inte kan se att man skapar det klassrum man själv väljer, på samma sätt som vi oavbrutet, genom alla val, skapar det framtida samhället. Hur man kan missa sådana väsentliga grundstenar är för mig helt obegripligt. Verkligen.

Givetvis är det här en grov förenkling på alla sätt, håll och kanter. Så är det.

Jag vet att jag kan bli en bra lärare. Jag vet att mina öron och ögon är vad som behövs mer av ute i skolorna men jag brinner inte. Att arbeta med ungdomar i olika åldrar kan vara riktigt givande men det är fortfarande inte vad jag vill längts inne. Kanske någon gång i framtiden, jag har bara så mycket annat jag behöver förverkliga och testa på innan. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska avsluta utbildningen eller hoppa på en annan - nu är egentligen ett gyllene tillfälle. Ett möte behöver bokas.

Nu ska jag snöra på mig löpskorna och slänga av mig inte så lite klassrumsförtret i löpspåret, sååå skööönt!

01:46

Jag har ingen syster men jag har en Ullis som är så nära man kan komma. Och inatt blev jag så nära moster man kan komma. Tider av väntan och längtan är över, nu börjar en alldeles annorlunda resa. Ett besök neråt i landskapet så fort som förädrar och bebis är hemkomna och utvilade känns mycket, mycket högaktuellt. Idag firar vi Hagfors.

Ljuvliga rödbettan

Det är sommarvärme ute och löven växer i rekordfart, går från musöron till fullvuxna blad vidare till tussilagoblad och sedemera rabarberlöv på noll och en sekund. Det fäktas och sprids glitter med ett trollspö. Jag skulle vilja smita ut, njuta av solen och värmen men jag försöker ha disciplin och göra det jag ska vid datorn. Dagen börjar efter klockan 16 nog är det väl så?

Det behöver det inte alls vara. När man styr tiden själv styr man det själv... Såvida det inte rör sig om telefonsamtal och saker som behöver skötas under kontorstid spelar det egentligen roll om det sker under ljusa timmar eller mörka.. Fast jag föredrar att göra det under dagen, som vilket jobb som helst. De andra timmarna vill jag fylla med andra mysterier och världar..

Idag har jag nog ätit det godaste i hela mitt liv. Helt klart är det med i toppen. Hemgjorda rödbetsbiffar med cous-cous, dijonvinegrätt, ruccolla, chevreost och saltgurka. Jo, jo, jag tackar... Jag vet, fantastiskt fin vardagslunch men ibland råkar kylskåpet kunna erbjuda ett och annat. Jag är helt såld, ser menyn för framtida sommarkvällar framför mig. Jag som inte dricker alkohol kan tänka mig en iskall öl till. Mycket, mycket gott!

Under fönstret och bakåt i tiden

Det är mitten av Maj och äntligen börjar värmen att nå även oss. Björkarna har musöron och gräsmattorna lyser vackert av smaragd. På torget trängs missbrukarna med soldyrkande familjer, ungdomar och äldre - alla äter de glass. Solglasögon och jacka, helst regnjacka är ett faktum, i frånvaron börjar regnet.

Till helgen är det pingst. Jag minns när jag var liten och vi firade pappas födelsedag. Han fyller något senare men det var vid pingst farmor brukade komma med tåget. Det var guldkanten på tillvaron att gå och möta henne och ha henne sovandes i vardagsrummet. En lyx att få egentiden med henne. Att ligga och betrakta henne när hon gjorde sin morgongymnastik - cykla till hundra bör man varje morgon. Vi gick på promenader och hon pekade ut blommor och lärde mig namnen - den där lilla blå heter Scilla, de där stora bladen tillhör Tussilago, den stora gula som liknar en smörblomma fast vid vatten heter Kabbeleka fast den ska du undvika. Och sedan firade vi pappa i trädgården, med tårta och kaffe, och syrenerna blommande i bakgrunden.

Vi bor på andra våningen i ett privat hyreshus, under vårt köksfönster finns ett hav av syrenknoppar. När de slår ut kommer fönstret stå på vid gavel. Doften och den lila färgen måste vara bland det mest underbara på våren, liksom körsbärsblom och, och.... Jag längtar mig som sagt tokig efter en sommarstuga och där vill jag kunna ha alldeles egen syren, den jättevackra bondsyrenen. Kanske som en berså? I väntan på blandar jag till en vårolja med mandel och just den nämnda blomman. Låter buskarna tala in flaskan och berika den med sina hemligheter.

Lyssnar på Global Heart Native Soul med Miten och Deva Premal, mjukstartar en alldeles jättevacker dag - något molnig, tyst och sötdoftande men vacker och oskriven. Ska ta mig en till kopp med myntate.

Nu grönskar det

Jag skriver precis som Korpvinge, det var längesedan jag uppdaterade mig. Många gånger finns det små tankar redan formulerade i ord jag vill dela med mig av men sedan vandrar lusten vidare till något annat.

Egentligen tycker jag det är tråkigt att både läsa och skriva om vad längesedan det var en uppdatering kom men ändå är det vad jag själv gör, lite då och då. Jag tror att kortare pausar behövs, det är som med allting annat i livet - pulsslag, små andetag och havsvågor som rytmiskt och likt en pendel rör sig mellan olika punkter, eller tillstånd. Själv har jag nog rört mig mer i bilden än i texten. En längtan att kommunicera med och i bilder.

Jag fortsätter att uppvakta barnet inom mig. Och växer. Mognar. Mina händer knoppar, doftar syren och äppelblom. Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lid. Kom med, kom med på vandringsfärd i vårens glada tid. Var dag är som en gyllne skål till bredden fylld med vin. Så drick min vän, drick sol och doft ty dagen den är din. Jag savar. Ge kärlek och du får tillbaka kärlek. Jag ger energi och får tillbaka. Utan att för den skull upprepa gamla mönster och ta på mig gammal fjällad hud.

På skrivbordet står glasflaskor med småskrot samt tuggummikulor. Mina små skatter och fynd kommer fram ur gömmorna. Jag leker och min karta vidgas. Idag har jag låtit mig inspireras av skira rosen- och tulpanblad i både kläder och sminkning - just bara för att jag kan!! Och genom ett trollslag ringer telefonen och jag erbjuds ett vick inom ramen för just det estetiska. Jag har alltid ägt konsten att kunna njuta storartat av det lilla i vardagen men gör det desto mer yvigare. Det hjälper mig att förstå att verktygen i min låda kan appliceras på fler områden i mitt liv än vad jag tidigare har använt dem till.

Jag fortsätter att rensa markytan. Samlar grenar och kvistar till eldningsbara högar. Krattar löv och gräs till majestätiska babels torn. Jag kammar Moder Jord och reder ut trasslet av tidens tand. Lyfter bort glömda och tjocka metalltrådar, glasflaskor både hela och trasiga, hugger bort sly. Gör det möjligt för djur att åter stampa mark och dricka vatten, gör det möjligt för växter att ta plats. Belöningen väntar inte på sig. Vissa bitar av området går jag över för hand, borstar bort med fingrarna - varsamt och varligt, klipper tuvor med sax. Det skapas ett band, infinner sig en relation, vill jag tro, att jag förstår och läser Modersjorden i området på ett helt annat sätt än vad jag annars skulle göra. Träden och växterna blir till mina barn, jag ser på dem, känner på dem, hör på dem och vet hur de mår, vad de behöver och vad de vill få avlyft. Jag berättar om mig, ger dem min historia och livsväv.

Inatt drömde jag att jag upptäcke en brant slänt som jag tidigare hade missat och därmed inte krattat. Jag såg potentialen i slänten. Såg att björkarna som växte där var friska, såg att Vitsippans blad var starka och utbredda, vilande, under det bruna dödlagret. Nedanför porlade vårbäcken starkt, sköljde rent över de rundslipade stenarna. Jag gick efter en kratta och påbörjade arbetet. Återigen en dröm som vill visa på mitt inre och jag tror det var svaret på en process som påbörjades tidigare under gårdagen.

Det finns mycket jag skulle vilja få gjort, mer pluggande, mer läsande och skrivande för egen del, mer samtal med vänner på IRL och i forum på nätet men jag släpper det. Har inte längre dåligt samvete. Sånt ger sig ju som sagt i längden. Som pulsslag. Havsvågor. Rullande. Mot land. Och tillbaka. Igen. Återkommande.

Kurredagen

Igår skulle min katt Kurre ha fyllt år, om det inte vore för att han har varit död i 10 år. Men att ändra på ett firande som hängde med i 15 år var inte vår grej så vi fortsatte. Fast jag måste medge att de andra familjemedlemmarna inte längre firar lika storstilat som jag. Efter 10 år känner jag nu att jag inte kan fortsätta fira på samma sätt, att det kommer förändras till nästa år. Från födelsedag till Kurredagen, dagen då katter i allmänhet kommer firas men kanske ändå Kurre i synnerhet. Katter i poesin och litteraturens värld, kattdjuren för häxan, värna om hemlösa katter etc. Ja, nåt sånt.

Idag blir det tårtrester till fikat...

Godsaker och tuggummin

Det är mycket godsaker i mitt liv nu, kanske inte så mycket i form av ätbara godsaker utan mer i form av insikter, erfarenheter och gåvor av olika slag. Mitt fokus börjar förändras och jag ser fenomen och landskap genom kikarlinsen som jag förr inte har sett. Det är skrämmande och det är roligt. Precis som livet i stort.

Min bokhets har lagt sig avsevärt. Jag läser inte i samma takt längre och jag känner mig inte heller sugen på att beställa hem nya. Jag har en enorm hög här hemma och senast inatt när jag inte kunde sova fann jag en till gammal goding i hyllan som jag av någon anledning inte har öppnat tidigare. Kanske betar jag av högen snart eller så räcker den mycket längre än så. Förhoppningsvis inte men vem vet.

Kanske är det bara hur jag är, att en period av mani avlöser en annan. Jo, det stämmer nog bra. Allt jag vill göra med min tid för tillfället är att måla, påta i jorden och skapa smycken. Och jag bejakar det, i den mån jag har möjlighet. Den iver och lust jag har att måla har jag inte känt på flera år. Den har varit instängd i så många år och för fokuserad på andras eventuella syn på mitt målande. Jag har släppt det nu och återupptäcker. Det skänker lugn på insidan men väcker även en glädje som även den har slumrat.

Undan för undan fyller jag upp en glasburk på mitt skrivbord med tuggummikulor i kulörta färger. Sådana dära man som barn tuggade frenetiskt i ett par sekunder för att frigöra alla safter och sedan snabbt spotta ut när de blev hårda och smaklösa. De är så vackra! Och de påminner mig alla och envar om minnen och upptåg, glädjerus, nyfikenhet, kreativitet, skattfynd på promenader, keliga katter och allt annat som utgör och har utgjort viktiga smällkarameller av lycka i mitt liv. Ett av alla mina sätt att hålla fokus på min väg framåt.

Röjning pågår

Helgen gick sannerligen i rensandets tecken. Fredagen innebar besök vid den lilla brasan med de fina fyrverkerierna, precis som förra året. Charmigt och halvtråkigt...

Så har jag städat och hjälpt Moder Jord. Ett stycke åker/våt/skogsmark har äntligen kommit under goda händer. Grenar, sly och annat åbäke har rensats bort, eldats upp och fram träder friskt grönt och blomskott. Det grövsta är så gott som klart, förutom en rensning av den lilla bäcken som jag planerar att ta längre fram. Jag har stora planer för markbiten - och det kommer bli så fint. Så småningom. Det görs inte den här sommaren. Det kommer få ske etappvis. Först vill jag se hur allt växer och tar sig av sig självt. Beskåda dess naturliga rytm. Sedan kan magin få börja. Ett alldeles eget litet Underland...

Förutom att det är skönt att ge tillbaka till Moder Jord så har rensandet även terapeutisk inverkan på mig. Att rensa i det yttre hjälper mig att komma in i tillståndet att rensa i det inre. Att arbeta med hela kroppen är sannerligen meditativt.